torsdag 2 april 2009

Skimmer



Den skimrar in genom dammiga rutor. Solen. Ljuset är tillbaka och i spegeln ser jag hur mitt hår också skimrar. Någon gång i vintermörkret blandades det mörka ut med tunna vita hårstrån. Är det tvåbarnslivet som tar ut sin rätt? Sixten har feber igen och är hemma. Vi har haft det riktigt bra, varit i parken och tampats med stora barn och cyklar och ätit macka istället för lunch. Att det ser ut som någon slängt in en bomb i lägenheten undviker jag helt att bry mig om tills bägge barnen sover. Som de gör nu. Jag röjer en snabbis och gör fruktsallad till eftermiddagsmellis.

Klematiserna på balkongen har fått små, små skott. Jag längtar efter att ta tag i balkongröjning och klippa ner alla vissna löv så det grönskande nya kan komma fram. Vi ser lite skräpiga ut nu, både jag och balkongerna, men det finns hopp. Trots vita hårstrån och bruna löv så knoppas det där inunder.

7 kommentarer:

Maltes mamma sa...

Du får allting att låta så vackert, Anna. Och vilken vacker Nils du har, han verkar ha mammas fantastiska ögon. Kram!

Anonym sa...

Du vet väl att...hmmm...ljusare hår (låter bättre än att ange en kulör) är det enda en förälder ärver av sina barn!? Själv undrar jag hur det blir för mig eftersom jag redan hade ljusare fläckar före Signe ;-)
/Stefan

Linda K sa...

lilla söta ungen!

Borgarbrackan sa...

Du ser vackrare ut än nånsin, som den starka tvåbarnsmorsa du är. Skimret är snarare tydligt i dina ögon, än i ditt hår. Så det så.

anna sa...

ögon att drunkna i!

Anna sa...

Jag säger ju det: Nils liknar dej! Slängkyssar från vårlika Skåne

Anna ser dej sa...

Maltes mamma:
Tack hjärtat! Och jo, han är nog rätt lik mig Nils, trots allt:D Kramar tillbaka!

Stefan:
Är det så med arvet?! Vi får väl se vad lite vaknätter gör för din hårfärg:D Men du ser ju ändå bara så där distingerad ut med ljusa slingor. Jag är lite förfärad över mitt hår dock...

Linda K:
Ja, han är en liten sötis, min lillgris:D

Borgarbrackan:
Har jag sagt att jag älskar dig? Jo, jag gör det. Så det så:D

fru A:
Jajamän. Kommer att bli farlig när han blir lite äldre

Anna:
Ja, han börjar faktiskt bli det. Det tycker jag nog också. Ibland i alla fall:D Kyss tillbaka från ett Stockholm i vårkänslor