Äntligen

Efter förra veckans tre läkar- och ett akutenbesök under fem dagars tid så kom långfredagen som en varm kram. En lite hostig, men relativt pigg Sixten, en lite kräkig men relativt glad Nils, en lite sliten men relativt utsövd mamma och en lite mosig men relativt glad pappa tog sig ut i solen och åkte till Skansen. Själva bussresan ut var en smärre pärs, men när vi väl var där så införskaffades årskort och sen var det bara ljuvligt.

Solen värmde, ekorrarna (ekekorren som Sixten säger) hoppade sitt allra gladaste, vårblommorna kantade gångarna, vi såg älg och säl och ko och gris, spenderade hundratals kronor på korv, älgskav och kaffe (nej, det är inte alls svårt på Skansen) och njöt av att vara lediga. När det började välla in folk vid ettsnåret så tog vi våra årskort och åkte hem.

Nu har vi ätit god middag och druckit ett glas vin. Bägge barnen sover. Och det är bara fredag. Gud ske lov!

(Om någon undrar över läkar och akutenbesök så hände följande: Sixten blev febrig och efter ett antal öroninfektioner under vintern så gick vi snabbt till läkaren för att undvika en ny runda. Fick en ny penicillinkur som verkade funka tills Sixten fick en allergisk reaktion mot medicinen, fick kliande utslag över precis hela kroppen och svullnade i ansiket. När vi ringde Vårdguiden på måndagkvällen blev rådet att vi absolut skulle åka till akuten. När kärleken och Sixten väl kom dit så sa de "Va, sa de att ni skulle åka hit för det? Ibland undrar man ju vad man ska ha dem till...". Utslagen är borta igen, men nu har han hosta. Det är en never ending sjukdomshistoria som utspelar sig...).