Då och nu

Andra spädbarnstiden är väldigt annorlunda än första, så är det bara.

Med Sixten kommer jag så väl ihåg hur fruktansvärt jobbigt jag tyckte att det var med sömnbristen. Nu är den mer ett faktum och det stör mig oftast inte så mycket. Då var jag otroligt störd över att jag hade gått från feministisk heltidsarbetare till en 50-tals hemmafru. Nu är även det ett faktum, men det gör mig inget - det är nästan en lättnad att inte behöva stressa till och från dagis och att hinna förbereda middagen på dagen.

Då petade jag i tid och otid på Sixten för att se att han bara sov. Det gör jag väldigt sällan med Nils. Nu är det mer av "För guds skull, rör honom inte - han sover ju" och dessutom har han en bror som mer än gärna petar på honom när han sover. Då förstod jag inte hur jag skulle hinna både duscha och äta frukost innan lunch. Nu kan jag inte förstå hur det kunde kännas så. Då var jag helt ointresserad av omvärlden i åtminstone två månader och läste inte en dagstidning eller såg på nyheter under den tiden. Med Nils har det intresset aldrig avstannat över huvudtaget.

Bloggandet är däremot lite knixigt att hinna med. När jag inte kan blogga tänker jag en massa intressanta tankar (det verkar otroligt, jag vet, men jag lovar att det är sant!) som jag skulle vilja blogga om, men inte hinner. När jag väl kan blogga så har jag glömt allt jag tänkt under dagen och är mest intresserad av att få gå och lägga mig vilket gör inspirationen lätt bristfällig. Jag hoppas det är tillfälligt.