Här är han. Nils. Liksom sin storebror, när han var i samma ålder, ganska trumpen. Utom när han får ligga nära och amma, vilket han gör mest hela tiden om han själv får välja. Då smackas det, ögonen rullar och en skymt av ett leende kan skönjas.
Hårfästet har flyttat upp sig lite sen födseln. Numer ser han lite ut som en liten kamrer som funderar på att börja överkamma. Dubbelhakan har gjort entré liksom armbågsgropen. Munnen är känslig och kurvig. Hans farmor tror att den tyder på en känslig konstnärssjäl. En ny Björn Ranelid, säger hon. Jag hoppas väl inte det, men välformad och känslig är den. Och den stora frågan är om man kan få Björns ego om man gångammas, ständigt får vänta och hanteras lite lagom hårdhänt av sin storebror?
Dagens matchvikt är 5,595 gram och några centimeter har han vuxit till på längden till 58,5. En klimp. Guldklimp!
9 kommentarer:
Åh, vilken underbar guldklimp han är!
Vilken fantastisk liten godbit - stort grattis! Kram
Han är fortfarande mest lik sig själv tycker jag;-) Så fin så fin.
KRAM
men gosungen!
Oavsett vad farmor säger så tycker vi nog att det liknar morfars känsliga mun.
Vilken fin liten kille ni har fått. Han är en riktig liten Nils tror jag minsann. KRAM!
Men vilken sötnos! Man vill helst brista ut i hallegokör, men man sitter på jobbet och surfar i smyg så man behärskar sig. Svårligen.
Grattis grattis ännu en gång. Vilken sockerprins, va! // Pia
en riktigt go klimp är han, så fin så det är inte klokt!
Frida:
Jo, en jättefin klimp!
Åsa:
Tack, tack och kram tillbaka
Borgarbrackan:
Jag håller nog med om det. Men en liten sötnisse:D Kram
Linda K:
Jodå:D
Päronen:
Åhå. Det låter ju lovande. Jag vill nämligen inte vara mamma till Björn:D Vi får gå till botten med detta!
Maltes mamma:
Ja, eller hur - han är jättefin och Nils känns helt rätt nu. Kram!
Pia:
Ja, han är en liten sötgris:D Det känns härligt att ha fått utöka killklanen lite till dessutom...
Fru A:
Eller hur! Jag tycker ju också det, men jag är ju partisk:D
Skicka en kommentar