Första dagen gick utmärkt. Mailen kom igång, användarkonton för i princip allt införskaffades, kaffe dracks med gamla kollegor som välkomnade mig tillbaka, det åktes tunnelbana, jag fick igång telefonen och började luska i mitt första ärende (en rapportförfrågan). Känslan i magen var skolstart: lite nystruken, lite pirrig, lite nybakad.
Ingen ångest över att åka hemifrån och bara lite ångest när jag kom hem igen, trött som en bäver och tyckte att Sixten var tjurig så fort jag ville vara med honom. Men, det är en stor omställning för oss bägge. Och jag får lov att låta honom vara tjurig över den stora omställningen ett tag också. Det är bara att finnas där ändå.
2 kommentarer:
Jag vet inte om jag har kommenterat din blogg än, men jag måste erkänna att jag läser den ibland. Vet inte riktigt hur jag hittat hit heller. Jag är själv mammaledig kommunikatör och känner igen mig en del i din vardag.
Och när jag läser om första dan på jobbet så längtar jag så tillbaka till min myndighet. Första september blir det "skolstart" för mig. Spännande! Och vilken lyx att få äta lunch utan behöva torka grötkladd, läsa utan att bli störd på t-banan. Härligt.
Lycka till på jobbet!
kajsa:
välkommen får jag väl säga då, kul att du hittade hit. första september kommer kännas som julafton för dig - pirrigt och festligt och du får ha på dig fina ofläckiga kläder som kommer fortsätta se ut på det sättet och äta lång lunch med vuxna samtalsämnen:D tack för dina tankar och lyckönskningen!
Skicka en kommentar