Det här är en bekännelse. Från en mamma. Som i lördags skrev två hela A4-sidor som skötselinstruktion till den ljuvligaste av barnvakter och tillika vänner, H. (Inte alls för att jag misstror dig H, som barnpassare. Tvärtom! Men, jag kunde liksom inte hålla mig.) Det sista som hördes när kärleken drog mig med våld ut genom dörren var jag som ropade en instruktion om handbromsen till vagnen.
Det är dags att bekänna färg: jag är en hönsmamma.
PS. Vi åkte på bröllop och jag ringde inte förrän 6 timmar senare för att kolla hur det gått. Var inte det ganska så bra? För en hönsmamma alltså. DS.
4 kommentarer:
*fniss*
hi hi, känner igen det där. fast två sidor... ;)
Inget hönsigt med det söta Anna, känns nog bara tryggt både för barnvakten och för käre sonen. Det är svårt nog för en själv som mamma till sitt barn att veta ungefär när det är dags för mat och sova. Men det är klart två A-fyrasidor fullspäckat med text...jag kommer inte upp i den nivån. Kram!
skåne anna:
helt seriöst lite galet:D
linda k:
hmmmm:D
maltes mamma:
det var liksom sådär att när jag väl började skriva så fanns det så mycket att ta med... men jag kände själv att jag var ute på djupt vatten:D
Skicka en kommentar