Ridå upp.
Vi ligger på köksgolvet, Sixten och jag, mellan fläckar av blodpudding och grönsaksmos. Alla kastruller på de två nedersta hyllorna är utrivna och använda som trumma till en ljudnivå jag inte trodde var möjlig utan förstärkare.
[jag] Var är kissen, Sixten?
[Sixten] Dääää (pekar på kattvykortet från farmor och farfar)
[jag] Ja! Där är kissen! (exalterad)
[jag] Vad säger kissen, Sixten?
[Sixten] Maaaooo
Applåder.
Ridå ner.
5 kommentarer:
det krävs inte mycket mer... :)
fru a:
Eller hur... Man är rätt lättimpad som förälder:D
haha, det där känner jag igen. Härliga härliga ungar :)
yogamamma:
japp. man inser att man inte direkt är unik på det sättet:D
titta han snackar! :D
Skicka en kommentar