Rädslomonster

Igår skrev pressforskaren Stig Hadenius på DN Debatt och varnade "för överdriven återhållsamhet med namnpubliceringar". Hans tes är att om Englas mördares identitet blivit allmänt känd tidigare så "kanske Englas mamma inte låtit sin dotter cykla ensam hem". Så genom att publicera namn på misstänkta gärningsmän skulle man kunna förhindra brott.

För mig låter det där bara dumt. Och felfokuserat. Jag tror att ett sånt tänkande sår mer rädsla och rädsla leder i de flesta fall till mer rädsla. Jag tror inte heller att man kan förhindra brott genom att välja att inte gå ut eller släppa ut sitt barn i det samhälle vi faktiskt lever i. Dessutom lägger det ett ansvar på fel person. Slutsatsen blir att Englas mamma kunde förhindrat mordet genom att inte släppa iväg sin dotter själv. Det är för mig ett obegripligt resonemang.

Det är allas vårt ansvar att se till att det samhälle vi lever i är ett samhälle vi känner oss trygga i. Och det får vi inte genom att sluta delta i livet och stänga in oss i rädsla. Det får vi bara genom att engagera oss, ta ansvar och möta våra medmänniskor med värme och respekt.