Vi har varit på landet. Andats frisk luft som doftat hav och kåda. Jag har sett årets första citronfjäril och Sixten har klappat sin första katt. Jag har hälsat på hos min farmor, farfar, mormor och morbror på kyrkogården vid havet. Ätit rökt lax från Blomlöfs. Handlat i den lilla handelsboden inne i byn.
Sixten har fyllt 10 månader och imponerade kraftfullt på alla med våra inövade konster: hur gör ormen? [S sticker ut tungan och viftar med den], kan du blinka? [S blinkar som en flörtande 85-åring], kan du vinka? [S vinkar som drottning Silvia]. Det har ätits plättar och spelats piano. Det har varit fågelsång, lugn och vårsol. Inte en endaste sammandrabbning. Bara sköna dagar och familj.
Och samtidigt har jag varit lite jetset på ett lågpris- och miljöbovsaktigt sätt. Fick nämligen en intervju på ett jobb jag gärna, gärna skulle vilja ha och bestämde mig för att åka upp och ner till Stockholm över dagen. Aldrig har jag varit ifrån Sixten så länge (12 timmar). Och jag svär, hade jag inte gått med nervositetsfjärilarna i magen hade det varit precis som semester. Oj, vad skönt det var att få köpa kaffe på det där lilla, lilla haket med trappor. Oj, vad skönt att få kliva på tunnelbanan, sätta sig och läsa hela vägen. Oj, vad skönt att få äta lunch när jag vill - inte när det råkar hinnas med.
Frågan man ställer sig är: var det verkligen så där det var innan? Hela tiden?
2 kommentarer:
men storkillen! klappar katter och käkar plättar. han var ju pyttebebbe nyss, som tilde :)
linda k:
ja, visst är det märkligt hur snabbt det går. snart kommer det önnas med moppar utanför tildes fönster och du o maken kommer hänga som örnar för att se vilka ovärdiga killar som vill hångla med er lilla tjej:D
Skicka en kommentar