Det räckte ju med att gå ut! För att komma ur komat alltså.
När jag klev utanför dörren med kinkig unge under armen så möttes vi av en strålande sol och klarblå himmel. Det behövdes inte mer. Både jag och Sixten blev glada och kisade allt vad vi kunde.
Gick ner till lekplatsen och gungade på en häst. Det tyckte S var väldigt kul. Samtidigt fick jag öva upp min torkande hjärna med lite marknadsföringsprat med gammal kollega. Det tyckte jag var väldigt kul.
Promenad längs med kanalen och upp över bron, in rakt i smeten, där människorna smattrade omkring i väldig fart på höga klackar och med stora solbrillor på näsan. Uppfriskande. God kaffe med ljuvlig vän. Skratt. Mer inspiration. Raska kliv hemåt, förbi alla fräsande bussar och kissande hundar. Träff med fler mammor och bäbisar. Hembakad kanelkaka som smekte gommen. Mer promenad och till slut hem för fiskgryta och kvällsdopp med världens sötaste bäbis.
Nu: nymålade naglar i starkt korallrött (färg Paris från Mavala). Jag är världens sämsta nagelmålare och biter med jämna mellanrum dessutom ner allt som kommer i min väg. Så nu är de korta och färgstarka.
Jag är så jäkla nöjd.
Och inspirerad.
5 kommentarer:
Good for you honey ;-)
Ibland är det bara så enkelt. Som ett par korta, röda naglar. Underbart.Hoppas intervjun gick bra. Puss
ja, ibland är det så lite som behövs. Men så mycket som det ger.
Och röda naglar är finfint
Va kul att få läsa din blogg, du skriver ju bara SÅ bra! Annat än mina små texter som inte har nån mening direkt.. Fast det e väl kul att ha sen antar jag, och för alla nära och kära att läsa. Ses snart igen! Kram
Ah, en dag i dur!! Trudelutt.
-Jag hade ju hoppats på att få se en bild på korallrevet...
Väntar andlöst. /cat
borgarbrackan:
ja. ibland är det lätt. ibland kräver det lite mer. puss & kram!
yogamamma:
precis. kanske är det färgtörsten som ger med sig lite när man ser sina målade fingertoppar? härligt är det i alla fall när det bara blir bra, sådär utan ansträgning.
maria:
tack, vad gullig du är:D fast jag tycker nog att det är det bästa skälet man kan ha att skriva. så är det för mig också. och kul att hitta till din blogg också - vi ses snart! kram
cat:
jodå. efter jag fått lite av din energi så blev det finfint. bildbevis kommer... puss!
Skicka en kommentar