Jag tittar på Papas kappsäck som handlar om salsa i New York. Suget känns i hela kroppen och jag kan omöjligt sitta stilla framför tv:n. Det väcker danssug och New York-sug. Samma sug som fanns 2001, när jag och vännen A var på salsaresa till just NY.
Jag minns en oförglömlig utflykt med nyblivna musikervänner till ett gig som visade sig vara ett politiskt möte för exil-Haitier. Vännen A sjöng och jag agerade pressfotograf. Jag minns en kväll när jag dansade som en gudinna. Jag minns salsahak fyllda av svettiga kroppar. Jag minns spelningar med Jimmy Bosch och Nelson Gonzales. Jag minns den oerhörda dansglädjen. Leendet som spricker upp i takt med de första stegen. Rytmen som startar i magen och strålar ut i resten av kroppen.
En-två-tre-paus. Kroppen längtar.
3 kommentarer:
Farfar tycker Sixten är fin!
hälsningar farfar
vi får helt enkelt gå in på La isla snart..
Farfar:
Vad härligt att farfar också hittat hit. Och kan kommentera!:D Sixten är den finaste Sixten i universum. Så är det. Kram
borgarbrackan:
och passa på innan din midja tar emot för mycket...:D
Skicka en kommentar