Den här veckan har varit lite upp och ner. Humörmässigt. För både mig och Sixten, verkar det som. För hans del har det dreglats och bitits, vägrats sova och sovit gott, skrikit och klängt, skrattat och varit solsken. Jag tror att det är fler tänder på g och väldigt mycket som händer utvecklingsmässigt, som gör att det är en lite stökig period.
För mig har det varit oinspiration och fniss, tråkkoma och infall, en öppen dörr mot världen och sen "slam" igen med den. Det är mycket som händer här hos mig också. Jag tror dessutom att jag vill ha kontroll på vad som händer och det kan jag inte ha just nu. Det hänger på jobb och pappaledighet, det hänger på vad jag bestämmer mig för och vad min käresta gör. Och över allt det sköljer tanken på att inte vara hemma med Sixten, som kan vara väldigt svår att vänja sig vid samtidigt som jag kan längta efter att jobba igen.
Idag ska jag öva mig på att bara luta mig tillbaka och följa med. Inte göra något annat alls. Bara följa.
2 kommentarer:
hoppas det gick bra, att luta sig tillbaka och följa med. inte alltid så lätt!
fru a:
det gick faktiskt väldigt bra. men precis som du säger kan det vara svårt ibland!
Skicka en kommentar