I love semlan

Semlan har en historisk betydelse i mitt liv.
När jag var nyfödd och kom hem från BB hade min farmor bakat semlor till oss. Så efter det har det nästan alltid blivit semlor på min födelsedag i januari. Och jag har inget emot att tjuvstarta lite med semmelätandet. Jag älskar en god semla. De allra bästa bakas av min mamma: små och kardemummastinna, fylliga utan att bli stabbiga och med en motståndsfylld mandelmassa - blandad med bullinkråm för bästa tuggmotstånd - under en ganska hårdvispad gräddklick. Helt perfekt.

På mitt gamla jobb hade vi varje år en semmel-utvärdering inför fettisdagen. Då bjöd nämligen jobbet på semlor och vi (en liten grupp semmelentusiaster) var därför tvugna att äta oss igenom en lagom mängd varianter för att hitta den absolut bästa semlan i staden inför detta storslagna tillfälle. Så några veckor före tisdagen med stort F så började vi äta, bedöma och betygsätta. Många semlor blev det. Men vad gör man inte för att glädja sina kollegor!

Idag ska jag och Sixten gå på NK och äta lunch med svärmor/farmor. Och kanske slinker det ner en semla också.
Just because we're worth it.

Uppdatering: My god! Det blev inte en enda semla idag. Fasansfullt dåligt. Fast jag har å andra sidan ätit två dammsugare istället. Summan av lasterna är...alltid för mycket.