Den här veckan har varit oändligt social och festlig.
Jag har varit på två intervjuer, en champagnefrukost, en födelsedagsmiddag och en 50-års fest. Träffat svärmor och svärfar, svåger och svägerska med man och barn, mamma och pappa, brorson och ett STORT gäng blandad övrig släkt. Vi har haft barnvakt tre gånger. Jag har ätit minst fem semlor i kombination med tre dagars tårtor - allt för att upprätta balansen i livet.
Två födelsedagspresenter har inhandlats och promenaderna på dagen har oftast varit i sällskap med någon av släktingarna. Jag har hunnit läsa ganska mycket - just nu cirkulerar Vibeke Olsson "Vinden går över gräset" och Qiu Xiaolong "När rött blir svart". Jag har åkt pendel till Södertälje. Och alltid haft vackra, färska tulpaner hemma.
Idag är jag trött. Och känner mig samtidigt ledsen över att alla redan har eller ska åka igen. Att umgås kräver mycket energi. Men ger så mycket tillbaka. Och för mig blir det viktigare och viktigare för varje år, det här med släkten. Det är så mycket trygghet och nätverk och värme och självklarhet. Och man är liksom i sitt sammanhang, förbunden med sin historia. Det är viktigt.
En annan sak som är viktigt är att den kommande veckan bör präglas av linser, rårivna morötter och enskildhet. Det känns som det behövs.
3 kommentarer:
men det låter ju onekligen som du är superduperduktig på att hitta balans i livet. Härligt!
spänannd emed intervjuerna! håller tummarna om det är jobb du är intresserad av :)
imponerad av att du hinner läsa med ett sånt hektiskt schema...
Sen att du verkligen verkar njuta av all släktansamling på minimal tid, är i sig ett litet mirakel kan jag tycka..Men det sägs att det händer nåt på den fronten när man får barn...jag lovar att återkomma på det ämnet..;-)
Skicka en kommentar