Sixten i den nya världen

Efter mycket noga övervägande så blir det Sixten han ska heta. Den allra vackraste av gossebarn, ganska bestämd till lynnet och inte för lättflörtad. En riktig Sixten alltså.


Stolt pappa Alf och Sixten, 1 dag gammal

Det nya livet som förälder är fantastiskt underbart härligt. Man vill bara skrika ut sin lycka till världen och gå med barnet på sträckta armar genom staden för att visa hur fantastisk han är. Precis lika fånig som alla nyblivna föräldrar alltså. Livet som förälder är också lite läskigt. Helt plötsligt fylls man av orostankar som "Tänk om han inte andas" eller "Det verkar som han har ont" när han skriker. Hans mamma grät av ont i hjärtat i natt. Sixten har nämligen fått lite ögonirritation och kunde knappt öppna sitt lilla outgrundliga djupblå högeröga. Det såg ut som det gjorde ont. Det gjorde det förmodligen inte, men bara tanken var nog för att mitt hjärta skulle brista.



Fast mest är det fantastiskt. Jag kunde inte tänka mig att det skulle vara så här. Trots sömnbrist och ont i nacken av amningsspänning så är det ofattbart härligt. Och varje dag känns det som något nytt har hänt. Sixten ser lite annorlunda ut, lite slätare, lite mer människa som är på väg att växa in i sitt utseende. Aktiviteterna växlar inte så värst mycket än. Sova, äta, bajsa. I en eller annan ordning. Fast igår badade vi honom för första gången. Det verkade vara härligt trots hans något skräckslagna min.



Livet bakom amningskudden är fantastiskt.