Ja just det, det var så det kändes: den där jobbiga känslan av att inte ha koll på något. Att inte hitta till toan, inte veta vad någon heter, inte förstå hur något hänger ihop. Var ska jag äta lunch, vem ska jag äta lunch med, finns det någon jag vill äta lunch med?
De verkar alldeles normala på nya jobbet och jag fick inte ens mina fördomar om Birkenstocksfyllda korridorer uppfyllda. Mitt nya rum har ungefär 50 hyllor, vad det är tänkt att jag ska ha på dem vet jag inte. Jag är inte heller det minsta säker på vad det är tänkt att jag ska göra. Dessutom har jag inte hittat något sätt att komma under en timmes pendling till jobbet, jag hoppas jag hittar något sätt för annars suger det rätt kraftfullt. Och så den där förvirringen som är så jobbig då.
Det tar på krafterna att flytta, det gör det.
13 kommentarer:
Va? En timmes pendling? Men då ligger inte jobbet i centrala Malmö väl?
Sorry. Nu såg jag. Lund.
Det är kluvet att byta jobb, både spännande och ångestfyllt. Tycker man känner sig som en nybörjare de första månaderna och dessutom lite ensam....Men det lättar efter 3 månader och efter 6 är du på banan. Ge det tid, det blir nog bra ska du se. Resvägen låter ju sådär...kanske jobba i Malmö så småningom?...Kram till dig!
Tycker också du ska ge det tid (händer så mycket för dig nu med flytt och allt så det är lite skakigt av förklarliga skäl) men jag fattar att pendlingen inte känns ok. Tror du att det finns möjlighet att jobba hemifrån någon/några dagar i veckan alt att se sig om efter jobb i Malmö alt Köpenhamn :-)
Vill du ha lite hjälp med tankar om alternativa resvägar eller har du all hjälp du kan få?
Det löser sig snart med jobbet, tror jag. Säkerligen inom månaden! Och Lund är en fin stad, dock är det väl lite roligare om mer tid kan spenderas i hemstaden och inte på vägen fram och tillbaka.
Kram!
I here you Bejby. Det är skitjobbigt men också häftigt. Den där strukturen man famlar efter och börjar jobba med, som man sen kan småle åt ett halvår senare. Ta det lugnt och inse att alla, ja de flesta i alla fall, vet hur det är och förväntar sig nog bara därefter. Rådfråga de inbodda ordentligt kring resrutt, det låter väl magstarkt.. Många många kramar
Det där tillståndet som vi inte vill vara i. Ny, inte veta, varken det enkla eller det komplicerade. Förväntningarna. Å andra sidan är allt möjligt just nu! Du skapar dig själv igen skulle man kunna säga :) Om du förstår vad jag menar? Och jag tror på dig, törs man flytta så långt och köpa ett hus så kommer det att gå fint. Jag är säker!
saknar dej! och tror att du kommer att göra underverk på nya jobbet. största kramen :)
Alexia:
Jupp. Lund. Och då behöver jag ta mig runt hela Malmö först för att komma ut på motorvägen, så det är det som tar tid. Eller rättare sagt, det går snabbare att köra - det är med kommunala medel det går på en timme, men jag vill helst inte sitta i bil varje dag. Jag testa alla alternativ och se om jag hittar nåt som funkar bättre.
Maltes mamma:
Tack för påminnelsen, visst är det så. Jag hade glömt det bara, nu när jag faktiskt varit på samma plats och samma jobb under ganska lång tid... Och jo, kanske alternativet faktiskt är att söka jobb i Malmö så småningom. Kram
Jessica E:
Ja, det verkar vara helt ok att jobba hemifrån någon dag i veckan åtminstone. Fast så här i början är man ju så beroende av alla så nu känns det lite svårt, men sen så. Och ja, jag tror att jobb i Malmö är något att fundera över lite mer.
k:
Ja, det är ju så. Det tar tid. Jag glömmer och blir otålig. Tack för påminnelsen. Man kan inte landa i allt med en gång och känna sig hemma, det tar tid. Just det. Jag tror också det vänder snart, känns bättre redan denna veckan. Lund är mysigt men du vet hur stressande det är i mammahjärtat när det känns svårt att få ihop livet med hämt- och lämningar så det blir rimligt för alla. Det löser sig, men det är stressande innan vi hittat formen för det. Jag ska försöka andas mig igenom det. Kram
Borgarbrackan:
Tack för att du påminner mig! Ja, just det, så är det. Och det är ju faktiskt häftigt och spännande också i det där famlandet. Jag har ju alla möjligheter att styra mycket själv kring hur tjänsten ska vara uppbyggd. Resvägen är ju inte mycket att göra åt, om jag inte söker mig till Malmö, men resmöjligheterna är ju flera - jag håller på att testa olika varianter. Problemet är att jag måste byta när jag åker kommunalt och det tar tid, så är det. Cykel till och från stationen kanske kan underlätta det lite eventuellt, jag får se. Saknar dig. Kramar, kramar!
annika:
Tack för påminnelsen! Och så fint uttryckt dessutom. Jag skapar mig själv på nytt. Det var bra, väldigt bra. Ja, det är så, jag har faktiskt alla möjligheter nu och jag har mycket frihet på jobbet också. Inget är förbestämt - på gott och ont. Förvirringen tar energi, men jag har bestämt mig för att ge mig tid, vara i detta förvirrade tillstånd och låta det vara så. Tack för fina ord.
Linda K:
Och jag saknar dig! Tack för fina ord, jag tror det blir bra i slutändan, jättebra kanske till och med:) kramar
Ja, det tar på krafterna att flytta, det gör det. Och det tar på krafterna att hitta det där nya och göra det till vardag och rutin och det självklara.
Låt det ta tid och försök acceptera att det tar tid.
Kram till dig
Yogamamma:
Jag tror jag landade i den kloka tanken. Ja, det är förvirrat. Ja, det får ta tid. Tack för din tanke och kommentar. Kram
Det kommer att lösa sig. Du kommer hitta din nya roll i ditt nya liv på din nya arbetsplats. Hyllorna kommer att fyllas och du kommer hitta någon att lunchdatea med. Men visst är det påfrestande att byta jobb. Jag började på ny avdelning i februari. Inte lika omvälvande som att flytta och byta stad. Men ändå så är det nya arbetskamrater och nya rutiner. Jag har inte hittat min plats riktigt än, men det närmar sig. Och pendlingen, försök att njuta av den. Lyssna på ljudböcker eller meditera. Ta vara på tiden till avkoppling så kommer du hem som en glad och utvilad mamma. Allt löser sig! Lycka till!
Helén:
Ja, jag vet ju det någonstans därinne. Att det löser sig, att man långsamt kommer att känna sig hemma och lära känna människorna runt omkring. Och, ja, att försöka utnyttja pendlingstiden är bra också, men jag har inte riktigt kommit dit...men jag ska försöka! Tack och tack för din kommentar.
Skicka en kommentar