I onsdags middag med vän, som jag kommer sakna så mycket. Vi gjorde vårt bästa för att inte låtsas om att vi skulle skiljas åt och sen fick vi ta det snabbt snabbt innan gråten kom. "Vi ses". Snabb, hård kram. Jag gick längs med Bondegatan och vemodet bara vällde upp tillsammans med tårarna. En cirkel som sluts, här började det och slutar det. Men, jag vet ju att det ju inte är sista gången vi ses, så klart inte, men ändå, det där smärtsamma avskedet.
Och idag sista dagen på jobbet. Så mycket blandade känslor: sorg och förväntan, glädje över att ha mött så fina människor, vemod över att lämna en fas i livet. Så svårt att släppa taget men så härligt att få lämna när det är riktigt bra istället för halvuselt. Jag har plockat i papper och rensat mail, tidredovisat och introducerat ny kollega. Och blivit avfikad med blommor, tal, tårar, presenter och tårta.
Just nu är det bara tomt i mig. Jag har lite svårt att se att på måndag är det nya tag, då ska vi planera flytten, träffa nya banken och rensa i källaren. En ny sida som vänds upp. Men just nu saknar jag bara den jag just stängt. Eller rättare sagt, alla fantastiska människor jag fått tillfälle att jobba med, lära känna, människor jag mött och som jag tycker så mycket om. Så, ni, fina vänner och kollegor, tack, ni finns i mitt hjärta och där bär jag er, nära nära. Vi ses igen.
7 kommentarer:
hundra tårögda kramar, vi ses och hörs! :D
)
Och jag ser fram emot att möta dig här nere när nystarten är ett faktum! Fast självklart förstår jag hur svårt och tungt det är just nu. Stor stor kram!
Så är det ju. Svårt med avsked även om det nya kommer att innebära just nya erfarenheter. Och du lämnar ju det du känner till och kan, med bra relationer till människor. Klart att det känns! Och jag känner igen mig. Jag ska också flytta i vår, men inte långt, bara en mil :) men jag har känslor kring avsked kring vår fantastiska lägenhet och det känns nästan lite fånigt rätt som det är. Men man får väl låta allt komma till ytan, så man kan släppa det sedan? Och jag skickar en varm kram och lördagssol till dig.
Livet...det bjuder oss på en salig blandning av sorg och glädje. men det där med att lämna...det är svårt. Och såklart ses ni igen, men det blir inte som förr. Det blir det sällan. Därmed inte sagt att det inte kan bli bättre. Jag önskar dig lycka till. igen. Kram!
Vi kommer att sakna dig med! Lev väl!
Huj. Jag inser, när jag läser det här inlägget, vad jag förtränger allt det här. Avskeden, saknaden. Vi har en månad kvar. Sen flyttar vi.
Skickar extra många kramar till dig!
linda k:
tack detsamma kära du!:-)
K:
Det tar ju sitt tag, avskeden och att få sörja det man lämnar, även om man gör det frivilligt. Men jag längtar också efter att få träffa dig i verkliga livet! Snart, snart... Kramar
Annika:
Så tror jag också, att om man möter känslorna så kan man släppa dem sen också. Så nu har jag sörjt och haft mina hundra avsked, nu är jag redo att åka och möta det nya, det som ligger framför mig fortfarande. Tack för orden och solen. Kram!
fröken blund:
Ja, precis, det är en salig blandning av allt. Tack fina. En jättekram till dig!
Stefan:
Tack, fina du:-) Vi ses kanske här? Och kanske där också någon gång hoppas jag! Ta hand om dig.
Alexia:
En hel månad att säga hej då, besöka dina favoritställen och hinna känna efter då:-) Ja, snart så står ni där bland flyttkartongerna också, häftigt! Tack för orden och kramarna, vi ses i Malmö!
Skicka en kommentar