måndag 29 november 2010
Dag 01 - Presentera mig själv
Just nu halvdagsvabbande mamma. Stenbock. Velig. Född i Eksjö, uppvuxen i Solberga (Småland), flyttad till liten by utanför Karlskrona (Blekinge), bott i Oakland, Uppsala, Karlskrona och Stockholm. Undvikit att bo i Växjö. Snart på väg till Malmö eller Lund. Snart 40 och håller på med mitt bokslut för det. Kommunikatör (vilket en gammal pojkvän tyckte var omåttligt roligt - jag "som är så dålig på att kommunicera"). Bästa resmål: öluffning i Thailand, salsa på Cuba och galenskap i Las Vegas. Lojal. Eftertänksam. Kärleksfull. Lyhörd. Stark. Dåligt minne. Tycker väldigt illa om blåst och snålhet. Tycker väldigt mycket om fyrar och bullriga, utrymmeskrävande kvinnor. Bekräftelsebenägen. Dålig på att höra av mig till många jag vill höra av mig till. I starkt behov av ensamhet, vilket det finns väldigt lite av just nu. Stark längtan efter en egen trädgård, mer yoga och kaffe. Och choklad, alltid choklad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad kul att även du hänger på utmaningen. Ska bli roligt att följa dig. Och berätta gärna om nya jobbet, jag är sjukt nyfiken!
Vilken nomad du tycks för mig som knappt lämnat Malmö längre än tre veckor i streck... Vill gärna höra mer om de där resorna så småningom och även om det där med att fylla 40. Jag tror att man (jag) också måste bearbeta snart.. Kramar!
Att fylla 4...0...känner jag redan nu känns apjobbigt..å jag har ändå tre år kvar..dit..men men det kan inte hjälpas..åldern och åren kan man inte stoppa..
Spännande att läsa om dig vännen..våra rötter slingrar sig lite runt varandra kan man säga..kramkram..å ja visst är choklad något av det godaste man kan äta?!
yogamamma:
tack! ja, mer kommer säkert om jobbet (som by the way är ett kommunikatörsjobb på lunds universitet).
k:
haha, jag är knappast en nomad men några resor och flyttar har det ju blivit:-) och mer 40-årsbearbetning blir det garanterat också... kram
Toril:
Nä, det är inte mycket att göra. Jag tycker faktiskt inte att det känns jobbigt att fylla 40, nästan tvärt om, men däremot känner jag att jag bearbetar det och gör bokslut. Vad har jag egentligen gjort under de här åren och var står jag nu? Och choklad hjälper alltid mot såna existentiella frågor också. Kram!
Skicka en kommentar