söndag 28 november 2010

Separation en masse

Hudlös. Det var det enda ordet jag kunde tänka på i fredags när jag stod och väntade på tunnelbanan hem från jobbet. Förra veckan var ett enda svall av känslor, som stegrades från onsdag, när jag blev erbjuden nytt jobb och berättade för chefen, till torsdag när jag berättade för kollegorna och i fredags när jag skyndade hem för att börja tänka på visningen av lägenheten som har varit idag söndag.

Jag har alltså sagt upp mig från jobbet. Inte för att jag vill egentligen vill eftersom jag älskar mitt jobb, men för att vi har tagit ett stort beslut som inte kan få andra konsekvenser. För i februari flyttar vi från Stockholm till Skåne. Det är jätteroligt och spännande och skitläskigt och får mig framför allt att förstå hur mycket separationsprocess jag måste köra igenom. Här har jag levt i 10 år, fina10 år när jag har förstått vad jag vill jobba med, mött kärleken, vidareutbildat mig, fått barn. Jag har blivit stockholmare. Och sen allt det andra: dagispersonal, mitt kvarter, tunnelbanan - allt det som är "mitt" som jag inte reflekterar över vanligtvis men som nu helt plötsligt känns jätteviktigt.

Så mycket känslor som maldes runt i mig förra veckan var det länge sen jag gick runt med. Jag har gråtit varje dag på jobbet för att det faktiskt finns en massa sorg över att lämna något som är så bra. Mina fina kollegor som jag skrattar med varje dag, spännande människor och forskning, nya utmaningar varje dag och en ny bra chef. Och alla vänner som finns här, det vill jag nästan inte tänka på. Vi som träffas så sällan i samma stad, hur ska det bli att bo långt ifrån varandra? Det är tungt att lämna. Men det kommer bli bra, det vet jag. Det är bara så många nya situationer och val: jobb, stad, boende, dagis. Fast långt därinne i magen så vet jag att det är det här vi ska göra nu. Det är dags, det är nu som det faller på plats. Så vi gör det, men jag är skitskraj.

Jag tänkte bara säga att den där listan kommer men jag har liksom inte hunnit än bara.

13 kommentarer:

Yogamamma sa...

Oj, waw, nu blev jag paff. Vilket steg ni tar. Vilken utmaning. Vad häftigt. Grattis och sorgekramar på en och samma gång. Tror att det är viktigt att alla känslor får vara med i det här. Fast det tror jag ju alltid på.
Är det mannen som fått nytt jobb?

Fröken Blund sa...

Oh my...
nu fick jag gåshud ända upp i huvudet. fast på ett positivt sätt. Owowe så coolt! Så Läskigt! Så utmanande! Så Owow bara! Grattis! Till ett tufft beslut som kommer att förändra! Stor kram till dig!

k sa...

Och jag längtar efter att få ner er i min region! Men inser förstås att beslutet är STORT och känslosamt. Kramar i mängder!

anna sa...

wow, vilken grej! spännande! grattis!

Anna ser dej sa...

yogamamman:
Tack! Ja, man kan verkligen säga att alla känslor är med på det här tåget. Och det får de, men det är mycket att processa... Först fick mannen jobb, vilket satte igång hela beslutsprocessen. Och förra veckan fick jag nytt jobb också. Två saker på plats alltså. Skönt det:-)

fröken blund:
tack! ja, onekligen stor förändring. det känns faktiskt bra, väldigt bra att utmana sig med det. ibland behövs det. kram!

k:
:-) Det ska bli kul även om jag tycker det är skitläskigt ju också. Snart kommer vi nog ner på husvisning igen, ska se om jag hinner slå en signal då. Kram

fru a:
Japp, tack, det behövs tror jag!

Frida sa...

häftigt! jag håller tummarna för er.

Jessica E sa...

Modiga människor!! Coolt!! Det kommer bli kalasbra!! Du får inte sluta blogga bara :-)då om livet i Skauneland :-)

Finns många fina hus och stora lägenheter i Lund och Malmö :-)

Anonym sa...

Åh, va modigt. Jag har flyttat till andra sidan stan och det var enormt för mig! Just den här känslan mina gator, min lilla lyktstolpe, favoritlekplatsen allt blir så mitt och viktigt när man ska flytta. Men med tiden blir det nya alldeles mitt med. Lycka till!
Samma

sara sa...

Hej Anna, jag är inne ibland och läser, du skriver så fantastiskt fint, varmt och målande och kreativt.

Jag förstår att det är stort, och Stockholm är ju inte lätt att lämna, I have been there. Men Skåne är fint! Lycka till med allt och hör av er när ni är nerflyttade om ni flyttar i närheten av Lund.

Kram!
Sara W (Stefan Samuelssons)

Toril sa...

Å jisses vilket steg! HEJA DEJ det är modigt och självklart blir det bra..bara annorlunda i början. kramkramkram!

Linda K sa...

sorg att mista dig! men jättekul för dig och familjen! :)

Anna ser dej sa...

frida:
Tack, det blir nog fint till slut!

Jessica E:
Jag kommer med allra största säkerhet att behöva blogga MER när vi flyttar för att bearbeta allt...:-) Jag tror också det blir bra. Mer info kommer!

Samma:
Tack, det är skönt att höra, jag vet ju men ändå...det där med att de nya kvarteren blir hemma till slut alltså.

Sara:
Tack snälla, vad roligt att se dig här. Jo, vi kommer absolut höra av oss, vi kommer ju hamna nära er - antingen i Malmö eller Lund. Får se vad det blir, men det blir i alla fall:-) Kram & vi ses!

Toril:
Tack fina! Jag tror också det blir bra, men det är stort och läskigt just nu. Och spännande... Kram

Linda K:
Ja, det är så tråkigt att förlora er alla fina kollegor och vänner. Du ska veta att jag gråtit över det. Men, det andra blir nog bra och förhoppningsvis hittar jag ett gäng fina kollegor där nere också:-)

No-one sa...

Tjong i medaljongen, vad jag känner igen mig i vartenda ord du skriver! Tänk, vilket sammanträffande att vi tagit samma beslut, nästan samtidigt. Om du har lust att ses nere i Skåneland, så säg bara till. Vi kanske kan peppa varann om/när Stockholmslängtan blir för stor?

STOR KRAM!