Vi rymde hemifrån, kärleken och jag. Ett dygn. Farmor och farfar tog barnen och sen drog vi. Tog bilen till stranden och LÅG ner. Läste. Några timmar. Sen åkte vi in till Visby och checkade in på hotellet. Ägnade oss åt den fantastiska dubbelsängen, inspektera utsikten mot havet från balkongen och använda alla gratisprodukterna i badrummet.
Några timmar senare drack vi champagne och åt en gudomlig middag på 50 kvadrat . 7 rätter. 7 glas vin. 4 timmar. Bara äta och prata. I lugn och ro. Bara vi, min vackre man och jag. Inga rusningar för att torka upp spillt vatten eller kladdiga händer. Ingen som vill ha mer mat NU. Bara sitta. Bli uppassad. Babbla om allt vi inte hinner vanligtvis. Dricka vin. Dricka ännu lite mer vin. Bli lite smålullig och glömma att fota till bloggen. Fnissa hysteriskt åt att jag fick fråga hur man skulle sätta på vattenkranen på restaurangens toalett. Sen gå hem till solnedgången och tacka alla gudarna för att vi fick göra just det här tillsammans. Och sen sova hela natten utan att vakna en endaste gång. Med sovmorgon dagen efter, till säkert kl 8. Det är rättvisa.
Sen, när vi var hemma hos våra fina ungar igen och hade varit det ett tag. Och det blev trotsskrik, överkokta makaroner och bajsblöjor så såg vi på varandra och väste: sju rätter - glöm inte det. Jag glömmer inte.
8 kommentarer:
Åh, så gött. Vilken oas att bevista under vardagens mödor. Jag är avundsjuk, men samtidigt - ni förtjänar det ju så väl. Verkligen. Stor kram!
Låter härligt.
Underbart, det behövs en vårdaväktenskapstid lite då och då. Samla energi för att sedan orka med vardagsträsket igen.
Precis det där behöver jag och min man också göra. Bara det att vi liksom aldrig gör det.
å. nu sitter jag här å gråter oxå...
sju rätter! ja jävlar... fantastiskt!
Good for you, ni är verkligen så värda det. Låt det inte gå 1 år till nästa gång. Det funkar i Sthlm också :-) puss
k:
Se det som inspiration:D Kram!
Elisabeth:
Och det var det. Helt underbart:)
Therese:
Ja, precis. Vårdtid behöver man verkligen. Lägga sig i honung och manna och bara bada ett tag. Eller stoppa i munnen då:D
Yogamamman:
Nä, det tog ju några år för oss att komma loss, så jag vet vad du menar... Men, boka upp er, boka in er en bit hemifrån och boka in några glada släktingar och så bara gör ni det!
fröken blund:
haha, lät det så jobbigt:-)
fru a:
amazing. helt enkelt.
Borgarbrackan:
haha, nä, det har du rätt i. vi ska faktiskt försöka göra om det igen. inom ett år:D Kramar!
Skicka en kommentar