tisdag 10 augusti 2010

Uti vår hage























































































































De leker mer och mer, jagar varandra, härmas, sitter mittemot varandra när de äter och fnissar åt bubbel i vattenglasen eller grimaser. Nils ropar "Issa" med sin tordönsstämma, det är hans namn på storebror. Sixten säger "Jag älskar dig Nilla" och kramar Nils på ett sätt som gör att Nils skriker argskriket och slingrar sig så mycket han kan. De skrattar och hoppar tillsammans från soffkanten, studsar ner på dynorna. De springer runt runt i lägenheten. Mer och mer kan de leka och prata med varandra. Sixten blir helt till sig när han säger nåt till Nils och Nils svarar och då måste han berätta det för oss. "Mamma, Nilla SA att han också ville ha filmjölk!". Nils å andra sidan gör entusiastisk precis allt som Sixten gör - klättrar, kastar, dansar, vrålar.

Och sen slår den ene den andre hårt i huvudet med en leksaksbil, jagar omkull den andre, trillar från soffan på soffbordet eller biter den andre i armen och friden är slut. Men ändå, det är väldigt fint är det så länge det varar.

5 kommentarer:

Fröken Blund sa...

vilken sommar va? Känns som om ni haft det jättefint! och alltid vackra bilder, som förklarar så mycket. och visst är det fint när de leker. när man ser glädjen hos den äldre som får sina första gensvar. och den lille. som förstår att nån förstår...det är förbannat fint.
kram!

Anna ser dej sa...

Ja, det har varit fint. Långt och bra och mycket. Och fint när det klickar mellan dem, de små grisarna, när de börjar kunna förstå och kommunicera med varandra. Kramar!

k sa...

Och de är ju så lika, bröderna. Fina fina. Och ändå olika förstås. Jag satt med ett litet leende vid varje foto. Det är så mycket syskonkärlek som bara pulserar ur dem. Och det känns igen här hemma också, mellan illskrik, nyp, bett, slag och puttar. Men då är det också grymt häftigt att få höra på dagis att de leker - tillsammans med R's bästis - hela dagarna. De där två små, liksom. De har ett band. Ojojoj. Inte dumt. Stor kram till dig!

Borgarbrackan sa...

Oh, vad mysigt det låter...jag längtar ....kram

Anna ser dej sa...

k:
Det är fina grejer. Det där bandet. Som ju finns hela livet. Finfint. Kramar:D

Borgarbrackan:
Ja, jag förstår det:D Kramar