Väskan

Efter min förra förlossning kunde jag bara konstatera att den där väskan man fokuserar på så mycket i princip är onödig. Allt finns redan. Allt går att fixa. Inget är nödvändigt, det blir ändå som det blir.

Men nu har jag ändå gått med en gnagande känsla av att jag behöver den. Väskan. Kanske är det för att livet i övrigt är lite upp och ner. Vi bor på två ställen, har packat undan mycket saker och har Sixten att tänka på. Så väskan blir viktig. Det är min bekräftelse på vad som ska hända och att jag inte är oförberedd. Min påminnelse mitt det som är kaotiskt. Något att hålla sig i.

Så nu är den packad.
Med TENS, sköna kläder och amnings-bh till mig, små nya kläder och filt till skrutten. Och väskan kommer vara med mig nu tills bäbisen kommer. Det känns bra. Riktigt bra faktiskt.