Kaos kan vara ett passande ord att använda för tillvaron just nu.
Lägenheten har inget kök, är fylld med ett lätt lager damm som färgar fotsulorna vita när man går runt, kylskåpet har varit balkongen i några dagar och vi kan inte värma någon mat. Vi diskar i duschen. Runt vår och Sixtens säng står det kartonger av alla slag och former, som man får sicksacka sig runt. IKEA kom inte när de skulle och hörde inte av sig. Och en kamera försvann när de väl hade varit där. Därav inga bilder på ett tag alltså. Vasken visade sig vara för stor och vi måste flytta diskmaskinen till annat ställe än det vi hade tänkt.
Sixten har blivit sjuk igen, ögoninflammation för tredje rundan. Inget dagis och vab. I ovanstående lägenhet där snickare och elektriker huserar. Igår upptäckte jag att de hade plockat bort lysknappen när jag skulle gå och lägga mig. Hur släcker man då? Skruvar ut lampan så klart...
Jag jobbar de sista skälvande dagarna. Vabbar och jobbar alltså. Längtar efter att få sitta ner och fika med kollegorna och hinna säga hej då, men det hinner vi inte. Och har inte köpt en enda julklapp.
Men ändå.
Vitvarorna har kommit. Och vi har köpt kakel och en ljuvlig fondtapet. En del av kartongerna förflyttar sig långsamt från sovrum till kök och börjar visa någon slags karta över hur det ska bli. En snäll moster är iväg över jul och nyår och har lånat ut sin lägenhet till oss. Mina päron kommer upp och vi ska fira jul med dem och bror. Det har vi inte gjort på väldigt många år. Skrutten i magen har vänt sig. Äntligen. Mina järnvärden är lite knackiga men okej - och jag har alltid lite knackiga järnvärden.
Och någonstans i magen har ett lugn infunnit sig.
Märkligt nog mitt i allt kaos.
Det kommer att gå bra.
Det är bara att släppa kontrollen.
Och leka att vi är på semester.
Jag är förkyld, men glad och längtar efter att få träffa den nya familjemedlemmen. Fast förhoppningsvis inte förrän i januari, när diskmaskinen är på plats och fungerar. Jag längtar också efter att få två sköna veckor med kärleken och Sixten. Lediga tillsammans. Bara vara. I livet just nu.
8 kommentarer:
Oj, det låter verkligen lite lätt kaotiskt. Skönt att du verkar ta det med ro ändå. HOppas ni får en underbar jul!
Lugn i kaos tänker jag. Ni fixar det här. Ni har varandra. Och kanske ses vi på bb nästa år då :)
Jag måste verkligen säga att jag beundrar dig!! Det är enormt stort att du lyckas komma till ro i det där. Men jag förstår att det handlar om att att välja väg som alltid. Antingen får man panik och stresshormoner som gör att du förmodligen får fira jul på BB. Eller så väljer man att släppa kontrollen. Ett lätt val på pappret förstås, men ack så svårt in real life...Jag hoppas vi får äran att bjuda på en liten enkel middag och släpa er ifrån julkaoset före jul. Puss så länge
Frida:
Det är bara ett sätt att hålla mig vid mina sinnens fulla förstånd... Tack och tack detsamma!
Yogamamma:
Ja, det kommer gå och bli jättebra även om det är lite tufft emellanåt. Skulle vara toppen att ses på bb i januari:D
Borgarbrackan:
Ja, det är helt en inställningsfråga. Och ett sätt att inte bli fullständigt bindgalen:D Skulle vara mighty härligt att se er snart. Stor puss o kram!
Det är en sann konst att hitta lugnet mitt i kaoset. Inte alltid lätt, men visst går det. Hoppas du får en lugn och vilsam jul!
Det låter verkligen tufft, men någonstans verkar du ändå positiv. Det finns ett slut på kaoset och det kan bara bli bättre. Det kommer att gå så fint så, vännen! Kram Kerstin
hoppas ni får en skön jul, och att lill-n tittar fram i januari. julkram! :)
Pixalexia:
Och en svår konst! Men jag försöker öva mig... Tack och tack detsamma!
Maltes mamma:
Ja, det är bara att ge sig hän:D Och tanken på att det kommer bli bra i slutänden är vad jag håller mig fast vid. Krampaktigt. Hoppas vi får se er och Malte vid nyår. Kramar och ha en riktigt skön jul!
Linda K:
Tack, jag håller tummarna för detsamma:D Ha det superskönt ni också, vi ses i vår:D Kram!
Skicka en kommentar