tisdag 9 december 2008

En kvinna på gränsen till nervsammanbrott

Jag är så glad att förra veckan är över.

Sixten hade feber, förkylning och fick sedemera ögoninflammation. Jag blev tjockare och tjockare, inte bara om magen, utan även i bihålorna. Och kärleken åkte till Köpenhamn och fick sen hög feber. Över hela helgen. Det scenariot tycker jag var spårlöst borta i föräldramanualen man läste före barnet kom. Ingenstans stod det "Du kan vara helt säker på att hela familjen kommer att bli sjuk samtidigt. Förmodligen också samtidigt som du är höggravid, extra trött och har dåligt samvete för att du inte är på jobbet så mycket som du ska vara. Du kommer att gråta varje dag för att du inte vet hur du ska orka."

Men på nåt sätt går det ju. Veckan är över. Sixten är fortfarande snorig men tillbaka på dagis. Igår var både jag och kärleken hemma sjuka och idag är jag hemma själv. Bihålorna värker. Men jag får sova på dagen och behöver inte fixa lunch till någon annan än mig själv. Det är ändå någon slags lyx.

Men, bra saker hände också. Vi har efter år av velande bestämt oss för att renovera köket, lite snabbt, de närmaste veckorna. Kök är beställt, vitvaror likaså och snickare är anlitade. Vi ska inte göra nåt utom att bo extra trångt, dammigt och stökigt fram till nyår. Jag drömmer inte om en vit jul utan om diskmaskinen som ska få flytta in.

Och Sixten har fyllt 18 månader. Han pratar massor (senast i morse pekade han på vattenkannan och sa "kanna" för första gången) och förstår det mesta. Älskar "tapeti" (apelsin), att leka med vatten och bada, att läsa böcker (favoriter just nu är Skrot-Nisse, Matildas katter, Bu och Bä och mumintrollet), att hoppa och "eleba" (Bolibompa).

Jag har varit hos barnmorskan som kunde konstatera att bäbisen inte vänt sig än. Det är ingen panik, men har den inte vänt sig till den 18:e så blir det tid för vändning. Jag hoppas vi slipper det. Vecka 36 är här och det är precis en månad till beräknad nedkomst idag. Det är fullständigt absurt.

En månad. Here we go...

6 kommentarer:

Yogamamma sa...

Det gäller att hitta lyxen i det lilla. Och energin i det lilla. För allt finns där. Det är bara så jäkla svårt att hitta det ibland. Kram, det låter som du behöver det!

Anonym sa...

Håller med Yoga-mamman! Man måste orka se de små guldkornen för att orka med ibland :-)

Bara en månad kvar, spännande! Jag födde vår 2:a i onsdags och går nu i bebis-ruset :-) Fick en till fin tjej (1:an blir 2 år i januari så vi har också fått barn tätt). Ska bli jättekul att fortsätta att följa in blogg som två-barns mor. Läser den med glädje och igenkännande. Du skriver kanonbra om livet som småbarns-mamma och du ska veta att man blir tröstad ibland av att känna igen funderingar, tankar osv som du har :-)

KRam på dig!

Borgarbrackan sa...

Hu ja,sänder en stärkande tanke och kram till er. Förstår verkligen att det har varit mycket och att man undrar som sagt hur de där familjerna med många barn orkar scenariot, alla blir sjuka samtidigt..Även om man vet att man nånstans fixar det, så är det så tungt när det väl händer. Du får köra hårt med målbildsvisualisering av ert fina, efterlängtade kök!! KRAM

Catwoman sa...

pigga på dig, stor kram och ett hjärtegull

Anonym sa...

Det är inte lätt när alla är sjuka samtidigt... Minns med fasa julen/nyår 2003 när älsklingen, storebror (då 2 år) och lillasyster (då 8 mån) insjuknade i influensa! Älsklingen låg i sängen i 7 dagar, han var nog dödssjuk och hade inte barnen också blivit sjuka hade jag nog varit rätt orolig för honom.

Det var fruktansvärt att ha två såpass sjuka barn, jag fick inte i dem något att dricka och ingen kunde avlasta mig. Då vet jag att jag tänkte att OM jag blir sjuk då dör vi allihop. Ja blev aldrig sjuk. Och jag lyckades t.o.m. skriva tre hemtentor på jullovet.

På nyårsafton stod jag ensam i fönstret och skålade i vatten rätt lycklig över att det hade vänt och alla höll på att bli friskare.

Vilken mardröm!

Styrkekramar till dig och lycka till med allt framöver!

Kram,
AnnaSv

Anna ser dej sa...

alla:
tack och stora kramar till er allihop!