Sixten blir mer och mer lik sin pappa för varje dag. Och snart fyller han ett! Inte längre en bäbis, utan en liten kille. Det är så jäkla häftigt att vara med om!
Vi planerar kalas där släkterna ska stråla samman. Jag ser väldigt mycket fram mot det. Speciellt eftersom vi varken haft dop eller namngivningsceremoni. För mig känns det viktigt att välkomna det nya livet till världen och andligheten. Det kräver en välkomstfest - en introduktion till församlingen, som i det här fallet är Sixtens släkt. Och nu blir det äntligen av.
Det är ett symboliskt avstamp. En sammanfogning av våra släkter, som ju alltid kommer ha Sixten som ett kitt mellan sig. Det känns stort och härligt. Och som jag längtar efter att ni ska komma allihop!
2 kommentarer:
Kära hela familjen! Vi längtar oss också blå, och i synnerhet farmor,som älskar stökiga och svettiga familjesammankomster, med mycket larm, mat, prat och skratt.Och en liten skonhetsprins i centrum!
Vi kommer snart och gärna!
hälsar farmor och farfar
farmor:
Jag vet:D Ni är så välkomna!
Skicka en kommentar