Jag har just tränat mig. På att vara iväg från Sixten.
Insåg igår att det längsta vi varit ifrån varandra på sex månader är 1,5 timmar. Och det fick mig att inse att jag nog behöver träna mig lite mer, så jag inte dör när han ska frigöra sig.
Så idag har jag haft 4,5 timmes umgänge med vännerna L och H samt två gullungar av lite större format än Sixten. En ganska fantastisk känsla av frihet uppstod när jag gick iväg hemifrån. Utan vagn och som en helt vanlig kvinna. Frihet, men också en omedelbar längtan, stor som havet, efter det lilla grynet.
Fast några timmar senare så satt jag där i köket i Årsta och åt mjuk pepparkaka med vännerna och bara njöt. Mina fina, fina vänner. Så underbart det är att få vara med dem.
Som att komma hem.
7 kommentarer:
Söta, söta...!!!
Vad härligt att få komma iväg och vara ensam lite även om man saknar ihjäl sig. =)
Kram,
AnnaSv
anonym:
det ä DU som är söt!
annasv:
ja, det är faktiskt fantastiskt härligt. märkligt hur perspektiven ändras... kram
lite träning är alltid bra. Själv tränade jag redan från början. Vågar inte tänka på hur jag blivit som mamma annars.
Och vänner....vad vore livet utan vänner...typ ingenting :)
act as if:
jo, det är viktigt att träna sig. man måste ju öva innan man blir bra på saker och ting. även moderskap... och vänner är del av livselexiret:D
tänk att det känns så konstigt första gångerna! men man vänjer sig ju snabbt...
fru a:
Ja, det är nog så att man vänjer sig. Men bara tanken på att vara borta en hel dag från honom känns hemsk just nu. Jobb... Oj, vad avlägset, fast ändå inte.
Skicka en kommentar