Bilåkande och bokslut

Så blev det ett juluppehåll i alla fall. På bloggen. Och i livet.
Det har varit sköna dagar som tillbringats på något av nedanstående sätt:
1. i bilen mellan Stockholm - Malmö - Karlskrona - Stockholm
2. med föräldrar, bröder, systrar, syskonbarn, mostrar, farmödrar och kusiner i blandad skara
3. ätandes något, med fördel av onyttig karaktär

När jag tänker efter tror jag att alternativ 3 varit inblandat i princip hela tiden. Hur som helst har det varit en intensiv, grön, familjespäckad och härlig jul på alla sätt och vis. Fast jag har tagit fruktansvärt lite bilder. Och inte haft lust att skriva heller. Bara vila i nuet och familjefamnen. Så det har jag gjort.

Och nu är det dan före dan igen. Med det gamla årets skälvande bokslut och det nya årets renpudrade matta framför fötterna. För vår del ser det ut som det blir hemmasittarkväll med fokus på chevre chaud, Biff Rydberg och crème brulée. Ett glas vin. Och sen är det nedräkning och avslut av ett fantastiskt spännande år. Och välkomnande av det nya året.

Må ni alla få vad ni önskar er av 2008!

Grönt är skönt...

... och broccoli är fest.

Rekord

Jag har just tränat mig. På att vara iväg från Sixten.
Insåg igår att det längsta vi varit ifrån varandra på sex månader är 1,5 timmar. Och det fick mig att inse att jag nog behöver träna mig lite mer, så jag inte dör när han ska frigöra sig.

Så idag har jag haft 4,5 timmes umgänge med vännerna L och H samt två gullungar av lite större format än Sixten. En ganska fantastisk känsla av frihet uppstod när jag gick iväg hemifrån. Utan vagn och som en helt vanlig kvinna. Frihet, men också en omedelbar längtan, stor som havet, efter det lilla grynet.

Fast några timmar senare så satt jag där i köket i Årsta och åt mjuk pepparkaka med vännerna och bara njöt. Mina fina, fina vänner. Så underbart det är att få vara med dem.
Som att komma hem.

Systerskap

Trasslade in i en butik idag och hajjade till av svänget som strömmade ut ur högtalarna.

[jag] Vad är det för musik du spelar?
[hon] D'angelo.
[jag] Va! Du menar att han har släppt ett nytt album?
[hon] Ja! Jag har precis hittat den.
[jag] Praise the lord!
...
Efter att ha pratat D'angelo, Maxwell, Jill Scott och Angie Stone i en kvart med min nyfunna soulsyster så smet jag ut i kylan igen.

Han är tillbaka. Äntligen.

Årets sursnörp

Alltså, jag orkar inte skriva så mycket om Svenskt Näringslivs nya annonskampanj. Förrutom att den känns så mossig att klockorna stannar. Och provocerar mig enormt med sin taffliga copy och snipiga ton.

DN:s Malin Ullgren säger det så mycket bättre. Läs här.

Idag

Underbart häng med vännen U och sötnosen Viggo. Och ny upptäckt: Dieselverkstaden. Fantastisk Voltaire-fika med kidsen. Introduktion av smörgåsrånet i Sixtens värld. Mycket stort.

Och från en massa kärlek över till hat med Elisabeth Ohlson Wallins utställning "In hate we trust". Stark och otäck. Rembrandtskt ljus-dunkel. Viktig och tankeväckande. Målerisk i sitt återhållna ursinne. Men den stora frågan är ju hur vem man älskar kan väcka så mycket hat hos människor?

Igår

Långpromenad till Nationalmuseum och Moderna. Trafikstockning utanför NK. Skridskoåkare som bambi på hal is i Kungsan. Och en och annan julsång som genomträngde parfymdimman på det stora varuhuset.

Klarblå himmel och trynande gris i vagnen.

Se upp!

Lillgrisen kan sitta på egen hand. Om än något ostadigt. Och så tycker han att det är väldigt roligt att stå. Tur att vi har så många lagom höga saker att hålla sig i.

Fredag i stan

Jag sitter där. I soffan. Kakelugnen strålar värme och stjärnan i fönstret ett rött skimmer över rummet. Marshmallows finns i en påse i köket och om jag hade velat hade jag kunnat grilla en eller två eller fjorton över glöden i kakelugnen. Jag äter mandariner och tittar på Idolfinalen. Den unge mannen sover och den lite äldre mannen är bortrest. Jag njuter av att vara alldeles ensam.

Någonstans i förorten springer samtidigt kattkvinnan varv efter varv på en regnvåt löparbana åtföljd av en karaktär av stål. Jag kryper längre upp i soffan och vänder rumpan mot värmen. Och på tv:n faller ett regn av silverconfetti över vinnarblondinen.

Världen är god, välsignad och vacker.

Rutiner härdar

Ett plus med att få ordning på mat- och sovrutinerna är att man helt plötsligt kan planera och veta (nåväl, nästan veta) vad som ska hända. Sixten sover numer mellan 12 och 2 på dagen. Och det gjorde att jag kunde klippa mig igår. En och en halv lyxig timme hos min fantastiska frisör.

Under tiden låg Sixten och sov i vagnen utanför fönstret. En och annan tanke på galna pundare som skulle kunna springa förbi och stjäla mitt lilla änglabarn for genom mitt huvud. Men, jag stålsatte mig och numer är jag både snygg i håret och något mer härdad av storstadslivet.

Att sticka ut

Över stora delar av Vasastan har någon stickat ut. Eller gjort ett utstick. Ja, vad man nu ska säga. Helt enkelt stickat stilfulla saker som värmer stuprör, stolpar och en och annan naken staty. På Odenplan har numer den kalla mannen med rumpan bar åtminstone fått en snygg luva. Det är något så spännande som graffitistickarna Stickkontakt som varit i farten.

Jag imponeras mäktigt över alla som kan handarbeta. Sy, sticka, brodera, virka eller knyppla. Inget kan jag sägas göra. Jag kan med stor möda sy i en knapp, men annars förlitar jag mig helt på proffsen eller min häftapparat. Det är uselt.

Sticka försökte jag mig på i högstadiets syslöjd och tänkte glatt att "en tröja ska man väl kunna sno ihop". Ett år senare satt jag där med ett halvt bakstycke, som jag fick lura min slöjdfröken att jag hade stickat klart för att få betyg. Det var första och sista gången jag befattade mig med de räta och aviga. Men, graffitisticka - det skulle jag också vilja kunna.