tisdag 14 augusti 2007

En månad går så fort...



En månads bara-varande är över. Semestern har varit underbar faktiskt. I all sin enkelhet. Vi packade in ett enormt lass i bilen, som nästan reklamfilmssprängdes, och åkte till sommarstugan i Blekinge. Första långa bilresan för Sixten som var väldigt tålmodig större delen av resan och vrålade i högan sky den andra delen. Dagarna flög fram med släkt i stora lass, grillfest och efterrättsätande. Läste Arn-böckerna, som gått mig förbi, och tyckte att de var helt okej. Fortsatte med Harry Potter och streckläste mig igenom den trots min kvällströtma.

Kossorna som kommer lunkande på ängen framåt kvällen, den doftande kaprifolväggen bakom utedasset, gryningsljuset över ängarna ner mot havet, svalorna som piper förbi som stridsflygare på dagen och som byts ut mot fladdermössens vacklande jakt på kvällen, augustimånen som speglar sig i havsspegeln, blåbären som fläckar mattan under tallarnas kronor, växthuset som dignar av enorma gurkor och solvarma tomater hos mamma och pappa och få lov att äta den grymmaste blåbärspajen som jorden skådat.

Sen fortsatte färden till Skåne för två lika sköna veckor där. Hängde med vänner, 11-fikade, åt smarriga luncher, 15-fikade, åt oändligt många goda middagar med efterrätt, kvällsfikade och satt i skuggan under äppelträden i svärföräldrarnas trädgård och läste.

Och det har hänt så mycket med Sixten under den här månaden. Han känns så mycket större och mer social, sitter hellre och bättre i någons famn, skrattar mer, pratar mer. Har upptäckt sina händer, som han suger på så fort han kommer åt och har upptäckt sin tunga som gärna sticker ut när han pratar. Men det är fortfarande ganska uselt att åka vagn och sitta i Babybjörnen. Jag har investerat i en bärsjal, men börjar bli lite tveksam om det kommer funka eftersom den gode mannen inte har visat sig direkt förtjust i att ligga i den. Men skam den som ger sig!

Det har nog hänt en hel del med mig också. Jag känner mig inte lika mycket som en nybörjare och tycker inte att Siggelito är lika ömtålig och liten som i början. Det är vansinnigt skönt.

4 kommentarer:

Linda K sa...

låter som en lyckad semester. måste få se siggelito innan han blir tonåring :D

Borgarbrackan sa...

Äntligen är du tillbaka!
Vilket härligt collage-du måste lära mig hur man gör.;) Otroligt vacker beskrivning av Blekinge vistelsen. Kunde känna in det, och översätta det till mitt Öland.Alltihop låter så idylliskt att jag inser att jag måste träffa dig för att höra den riktiga sanningen ;-D Kram

Anonym sa...

Hej Anna!
Skönt att vara tillbaka i vardagen?
Din beskrivning av dagar på Backen är på pricken! Det är skönt att kunna minnas sådant när snålvindar och snöglopp gör sitt bästa att förpesta tillvaron!!
Inte för att det hör till, men visste du att när våra föräldrar "mantrade" nåna, nåna, nåna för att få oss att sova, så var det inte bara bäbisspråk för sömn, utan det är även sanskrit eller i alla fall hindi för sova!?!?

Anna ser dej sa...

linda k:
jag känner minsann igen en hint när jag ser den:D jag kommer och hälsar på er snart!

borgarbrackan:
sötnosen, vad härligt det var att se dig igen! och jo, jag tycker nog faktiskt att det var sådär idylliskt också... otroligt!

gambla moster:
det är både skönt och lite trist att vara i vardagen igen. fast mest skönt ändå. mantrat ska jag ta till mig. siggelito sover lite krattigt just nu, så kanske är det ett sovmantra som behövs? kommer snart ner och hälsar på igen hos er! kram!