Vi dansar tryckare på morgnarna, jag och Sixten. Till riktigt smörig r & b som jag väljer och som han inte har något val annat än att gilla. Jag märker redan vilken bra kavaljer han kommer att bli, min son. Han kladdar inte på sin partner och skrattar av glädje när jag tar kommandot och snurrar lite extra.
Eller, det är inte riktigt sant det där med kladdandet. Ibland kräks han nämligen på min axel. Det kan väl inte anses vara riktigt trevligt, men jag måste säga att jag faktiskt dansat med killar med sämre hyfs. Och han luktar så gott att det inte gör något.
Han kräks på mig och jag sniffar honom i nacken. Det är kärlek, det.
5 kommentarer:
ja det är kärlek det :)
linda k:
eller hur:D
jag och prinsessorna dansar till Johnny Cash. Eller Trasan och Banarne. Kräks och dregel är ju bara häärligt!
Ha ha, ja det kommer jag ihåg, det var tider! Njuuuut och snoosa honom i nacken så länge du får!
frida:
Johnny Cash är ju perfekt dansmusik också. Och lite svart så där bland alla blommiga amningstoppar och färgglada leksaker. Behövligt alltså:D
mie:
Jag ska! Förstår att den tiden allt för snart kommer att vara spårlöst borta och istället kommer ett par sneakers i strl 43 och mystisk musik vara ett faktum. Och inget mer sniffande i nacken...:D
Skicka en kommentar