tisdag 6 september 2011

Hitta tillbaka























Hej, hej. Är det någon kvar här nu för tiden?
Ni som fått så lite kärlek och närhet de senaste månaderna, ja kanske till och med året. Jag tänker på er, loggar in, sen liksom orkar jag inte längre. Och så har jag varit lite otrogen också, nej, nej - det är inte er det beror på, det är mig. Ni är så fina, så fina, men jag tappade liksom bort orden till förmån för bilderna (Fröken Blund, jag förstår dig och dina bilder!) och det är så svårt att slita sig när man har börjat. Mitt sidohäng heter Instagram och finns som app till Iphone. Beroendeframkallande. Som Facebook, fast med bilder. Och min lust för bilden har kommit tillbaka igen. Men, jag vill vara här också. Orden är ju liksom också jag, en väldigt viktig del av mig. Så, ska vi börja om igen?

Det här året är sanslöst. Alla förändringar, alla börja-om-på-nytt. Allt som måste slipas och dras. Nu: ny inskolning av barnen på nya dagiset. Det verkar jättebra, vi har fått fin kontakt med personalen som är lyhörda och verkar kommunicera bra mellan sig också. Barnen har gnisslat lite med stökiga lämningar och hämtningar och knöliga läggningar på det, men jag tror mer det handlar om att det tar tid att känna sig hemma och att det faktiskt är andra dagiset på 3 månader med ett långt sommarlov emellan. Det kommer bli bra, det tror jag, om vi bara ger det lite tid. Jobbet börjar rulla på. Känner mig inte riktigt hemma än, men på väg att bli det. Provanställningen har övergått i fast och bara det känns bra ändå, något som är att lita på - inte något som kan sluta från en dag till en annan. Just nu känner jag att jag behöver det, lite tyngd och trygghet.

Huset är hemma nu. Vi har fått upp våra tavlor och har faktiskt bara två helt oinredda rum att ta tag i när vi har lust. Jag har suttit som en hök på lauritz.com och köpt ett enormt 50-tals soffbord, en tysk servis, spegel, matta och lite annat. Och så har vi hanterat lite husstress - trassel med elen & ventilationen, några dåliga fönster, en öppen spis som rök in när vi eldade, dåligt garagetak och lite annat som vi håller på att få på plats. Det ränner hantverkare här med jämna mellanrum och jag tror att vi kommer ha allt på listan fixat till i höst, inför vintern.

Sommaren var en upphackad historia med lite värme, släkt och Almedalen på Gotland, skånska regn, frodig gräsmatta och egenodlade rödbetor, Blekingskt kusinhäng och tomatfrossa. Den var bra. Nils slutade med blöja (utom på natten), Sixten slutade med nattblöja, lärde sig säga r och sov själv hos mormor och morfar en hel vecka (och ville inte att vi skulle komma...). Och i helgen lärde han sig cykla helt utan stöd, det var stort och stolt att se honom fara fram som en raket och cyklade själv till dagis igår. Nils är fortfarande en mammagris av stora mått, men håller på att bli en stor liten kille han också. Egensinnig, rolig och enormt envis.






































Och så har vi haft en Stockholmshelg. Först en kväll för mig på 5-års jubileum med kursarna från IHR. Det kändes jätteviktigt att åka upp till Stockholm för, för det året har betytt så mycket för mig. Dels när det gäller karriär, men också personligt - att landa i något, växa, träffa nya människor i en ny miljö. Det är ett år som står för omvälvning och utveckling för min del. Och det var då som vi bestämde oss för att verkligen försöka få barn också, det året då Sixten blev till. Så, det blev en lång och härlig kväll med fina människor och god mat. Sen en lång härlig dag med andra fina människor - vänner jag inte träffat på länge, Chokladfabriken och på kvällen kom kärleken upp och vi spanade in de rosa cowboyhattarna på Globen med fler vänner och Dolly Parton. Och en lång söndag med härlig brunch hos ännu en vän det var länge sen jag såg. Glädje! Och det känns fortfarande så tydligt att det fortfarande är Stockholm som är hemma för hjärtat. Det är skönt att komma dit, få åka tunnelbana och vara glad över alla människor som väller fram. Fast, faktiskt kände jag också att jag var glad att vi inte bodde kvar där, på Fridhemsgatan mitt i smeten på Kungsholmen, bland alla avgaser och rusande horder av snabbfotade Stockholmare. Jag har faktiskt landat i det här tempot, lite lugnare. Och i vår trädgård med havet några gator bort.

Så, två månaders uppdatering. Nu är jag tillbaka. Jag hoppas ni också vill igen?

16 kommentarer:

Marika sa...

Välkommen tillbaka!

Anna ser dej sa...

Marika: Tjoho, och tack!:)

Fröken Blund sa...

Jippi! Ho är tebaks!!! Hurra! Framåtvolt, bakåtvolt och dubbelsaltomotal eller hur det nu stavas! Och jag tänker att kör i bilder då... jag vill se 50-tals soffbord, en tysk servis, spegel, matta och sånt. jag nöjer mig gärna med det. Bara du är här. Fota på! Kramkramkram!!!

Stefan T sa...

Jodå, vi vill igen! Kul att höra av dig. Känner igen det där med att skaffa hus och att få i ordning. Efter snart tre år i Vallentuna är allt ännu inte i ordning... Sen händer ju allt annat - var utan tvättmaskin i två veckor, så vår nya 8kg maskin komer väl till pass! Sommaren har varit bra. Signe har stormtrivts med tre veckor på landet där vi var med morfar och en vecka på Åland med farmor och farfar. Vi har också bytt förskola och vi även om vi inte var riktigt nöjda förut kan vi konstatera att vi nu vet hur en bra förskola ska vara. en vecka före ny inskolning talade vi om för henne att hon skulle byta och hon kunde knappt vänta på att få gå till sin nya förskola! Ha det bra! kram!

Jessica E sa...

Åh ÄNTLIGEN är du tillbaka!!! Härligt!!!! :-)

Linda K sa...

jag är med dig alla dagar, in till tiden ääände!

Yogamamma sa...

Vad roligt att du är här igen. Jag följer såklart med. I allt. Och tack för app-tips, den är såklart nedladdad till min ajfån :) Kram och hej

Lotta sa...

Jag är också kvar och hänger med! :)

k sa...

Såklart! Och kul att få lite uppdatering av den senaste tiden; attans vad snabbt det springer iväg, men snart ses vi! Jippie! Kram!

Anna ser dej sa...

fröken blund: du är en sötnos:) jag ska försöka få med både ord o bild igen. kram!

stefan: men hej! vad kul att se dig här och vad bra det låter, med Signes nya förskola och sommaren. nej, hus är minsann en annan grej än lägenhet. även om man ägen den också. på gott och ont, fast mest gott. nu kan jag liksom inte fatta att vi kunnat bo så länge på så väldigt liten yta. man vänjer sig snabbt... kramar och ha det gott!

jessica e: härligt att du är tillbaka också!

linda: haha, dej kan man lita på Linda:)

Yogamamma: roligt att se dig här igen (även om jag varit och hälsat på med jämna mellanrum hos dig). Och jippi, en ny IG:are att följa! Jag tror jag har hittat dig:) Kram

Lotta: Härligt!

k: hej där, ja vad länge sen det var nu. tur bloggen finns så jag har liiiite koll i alla fall:) längtar efter att ses imorgon! kram

annika sa...

Såklart! Skönt att läsa och framförallt att se dina bilder! Jag vill också men det är oftast som orden bara pockar på fast bilderna egentligen också vill. Vi får väl lära oss lite balans?? I alla fall, härligt att du är här! Kramar

Anna ser dej sa...

annika:
Tack och tack det samma - härligt att du är här:-) Ja, balans. Det var helt rätt ord. Inte alltid så lätt att hitta den... Jag tenderar ganska ofta att kasta mig in med hull och hår i något men glömma något annat på vägen. Så, balans ska nog få bli höstens ord. Kram

anna sa...

hej hej :)

Essingemammorna sa...

Som jag längtat! Även här! Kram ;)

Anonym sa...

Välkommen tillbaka - du har varit saknad!

No-one sa...

Jaaa, ja det är klart jag vill igen! :-D Jag är nog fortfarande där du var. Loggar in och känner att jag inte orkar skriva något. Ibland tvingar jag ur mig något bara för att... Har knappt läst eller ens kikat på någon annans blogg heller. Jag hoppas jag får tillbaka min blogglust, som du verkar ha fått tillbaka din. Hur som helst ser jag fram emot att läsa dina inlägg här!