just nu funderar jag mycket på mitt arbete. jag älskar det. älskar utmaningen i ett kommunikationsproblem, älskar allt det som hänger samman med kommunikation: människorna, känslorna, budskapen. och det finns så mycket att lära sig, så oändligt mycket. var ska vägarna leda så småningom? jag är urkass på att sätta långsiktiga mål men jag tror banne mig det är dags nu, snart 40 och ändå är det så svårt för mig att formulera vad jag vill. jag vet vad jag inte vill. men vad jag längtar efter, ibland tror jag att jag inte vågar formulera det ens för mig själv. men jag vet att jag ska öva mig, det är det mitt hjärta längtar efter.
helgen bjöd på en slags oväntad gåva: bröllopsfest. ja, alltså jag visste ju att vi skulle gå på bröllop, men det var så mycket annat som hände inför så jag hann inte tänka på det alls. så i lördags morse satt vi på ett plan till Oslo, kärleken och jag, bägge trötta och lite håglösa efter ännu en sömntrasslande natt. kände bägge mest för att checka in på hotellet, stanna på rummet och beställa upp roomservice och dra täcket över huvudet. men vi kom iväg på vacker vigsel och fantastisk fest med vackraste norska brudparet och energin flödade tillbaka tillsammans med champagnen. jag slogs av den abnorma skönheten hos alla kvinnor, äldre och yngre. dansade tonårsaktigt till Robyn och vacklade slutligen i säng med svullna fötter efter för höga klackar. lycklig.
det underbara i att förflytta sig, resa en smula, inifrån och ut.
1 kommentar:
Låter som en lyckad fest...:) kram!
Skicka en kommentar