Mjukhet. Det är vad jag tänker på idag. På vad kärleken skapar, vilka rum den öppnar, om att stå där med hjärtat i handen som en liten nykläckt fågelunge. Vilken magi den bär med sig, kärleken. Jag längtar till varje tunnelbaneresa för då läser jag Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger. Jag läser den långsamt för att den inte ska ta slut för fort, den är som att ha ett litet moln i famnen. Idag kom första krispet i luften och jag inser hur mycket jag längtat efter det. Sommaren är underbar, men hösten, hösten är det som öppnar mig, tar fram kreativiteten, som får mig att längta. Så här sitter jag nu och känner mig mjuk med ett moln i famnen och längtar.
Och på det: heldagsmöte.
6 kommentarer:
Och MED det klarar du det där heldagsmötet galant! Trevlig dag!
Se inte filmen som bygger på boken! Kass... Och visst är det skönt med höst.
Tack för boktips. Hoppas känslan sitter kvar i dig, länge, länge - trots heldagsmöten.
Fantastisk bok, verkligen, och så laddad med somriga barnlösa minnen för mig... Jag håller med om att man bör undvika filmen, men så kan det ju vara rätt ofta. Hoppas dagen varit bra i höstskimmer och allt! Kramar!
Sköna ord om en tid som jag har svårast för...tack..å tack för tipset ska försöka lägga det på minnet:) kramen
Yogamamma:
Verkligen! Det blev en bra dag:D
Malin:
Tack för tipset, ska INTE göra det.
Alexia:
Tack själv. Och jo, den satt i hela dagen faktiskt.
k:
Jag förstår inte, har helt missat denna pärla, men får ju njuta av den nu istället. Kramar!
Toril:
Ja, allt har sina för- och nackdelar. Hösten också. Älskar den här tiden men ser inte fram mot sent-oktober-regn... Sköt om dig. Kram
Skicka en kommentar