Lyx

1. Köpekaffe och macka med till jobbet
2. Klipptid i eftermiddag
3. Ledig från jobbet imorgon

Slutsats: jag kommer bli både snygg och snäll idag!

Intresse

Ljusning

En blå tunnelbanevagn genom älvdimmorna över Hallonbergens ängar. Solen kysser morgonen med bleka strålar. Och det biter i kinder och strumpklädda ben när jag kommer ut i kylan. På kontoret vankas det köpekaffe och Los Van Van i lurarna.

Rapport från dagis: gråt när kärleken lämnat Sixten, men snabbt övergående. När han ringde och kollade efteråt så spankulerade han omkring och hämtade böcker som skulle läsas. Och i måndags sov han i sin vagn efter lunch.

Efter flera dagar av gnäll, tröttma och tung mage så känns det rätt bra igen.

Dagisinskolning

Nu är första veckans inskolning snart avklarad.

Med lite blandat resultat får man väl säga. Kärleken har berättat att Sixten verkar tryggare och mer hemma för varje dag. Men klockan 13 har det burit av hemmåt alla dagar eftersom Sixten tvärvägrar att sova på dagis. Och då är han ändå jättetrött från 11-tiden... Och så trött att han somnar efter ungefär 30 sekunder i sin vagn på väg hem. Men på dagis sover han inte. Så tryggt är det inte än. Det är lite lätt stressande att allt ska funka till om en vecka, för sen är planen att både jag och kärleken ska börja jobba.

Men, vad gör man om det inte funkar? Vad har ni för erfarenheter?

Who's your daddy?

Söndag i bistron på X2000 från Malmö till Stockholm. Tokrolig konduktör busar med Sixten, som far omkring som ett skållat troll. Dörren till nästa kupé öppnas och in kommer Stephen Simmonds.

[konduktören] Och här kommer pappan förstår jag!
[jag] Eh... Inte riktigt.
[Stephen] Tycker du inte att han är lite väl blond?
[konduktören] Hoho, det vet man aldrig!

Ridå.

Ny era!

Idag har Sixten varit på dagis. Första steget mot en ny era. Rapporten från fadren var att Sixten hade varit lite blyg, men att allt hade gått bra. Imorgon blir det någon timme längre. Det känns så märkligt: vår lilla, stora kille. På dagis!

Annars har helgen bestått av ganska mycket tågåkande, Stockholm-Malmö. Och bröllop! Vackert och härligt. Sixten fick hänga med sin farmor och farfar. Han var lite kinkig på dagen, så det finns en viss stresskänsla i min mage när vi åkte iväg mot festen. Men, några timmar senare kom ett sms från barnvakterna. Sixten hade ätit 20 [t j u g o!] plättar och var glad. Och då släppte stressen helt.

Läget då?

Status:

1. Grått och blött. Jag har idag bytt mina höga klackar till fotriktigt och varmt. Känns inget vidare förrän jag är utanför dörren.


2. Jakt. Efter något som går över tjock mage och funkar på bröllop. Inte mitt dock. Resultat? Vi får se... Min drömklänning är helt otänkbar just nu och jag är oklippt. Jag hoppas innerligt på läppstift som lösning.


3. På benen. Sixten är frisk igen. Fast hostar som en räv. Älskar att diska. Och är ganska klängig. På måndag börjar inskolningen. Spänningen är olidlig...


4. Litterära resor. Tunnelbaneresorna till jobbet har gjort ett raskt hopp från omläsning av meditation, gud och förlåtelse till det våldsammaste våldsamma, zombier och mänskliga offer. Det är...omtumlande. Men bägge funkar.

Ungefär så.

Lille skrutt

Igår var Sixten på Astrid Lindgren, blev lungröntgad, stucken med nål, avklädd och klämd på i en massa timmar. Han hade för höga infektionsvärden i blodet och har numer fått sin första penicillinkur för att bli av med eländet.

Till på köpet har han gått ner ett helt kilo i vikt och det behövde han inte direkt. Han är inte så stor, Sixten Blixten, och har alltid legat ganska lågt på viktkurvan. På sjukhuset sa de att vi skulle ge Sixten saft, juice och vätskeersättning. Och det skulle ju kunna funka om han ville dricka nåt annat än vatten. Men, saft - blä. Juice - blä. Vätskeersättning - blä. Vatten går däremot ner, så vi får väl vara nöjda med det.

Idag fick jag ett mess från kärleken. "På bättringsvägen ser det ut som... 3 jordgubbar, 12 russin och 1 plätt till mellis". Ett framsteg att glädjas över.

Feberfrossa

Vi var i parken i lördags förmiddags. Sprang mellan vattenpölar och gungor, drack kaffe från Thelins och hyllade kanelbullen. Tills lillgrisen inte ville mer, inte ville gå och bara skakade. Av feberfrossa. Sen har det fortsatt så hela helgen. Han har haft mellan 39 och 41 graders feber, lilla skrutten. Ätit en halv rostad macka, några plättar och lite melon. Men druckit mycket vatten. Och sovit ryckigt och hoprullad som en liten valp på sin pappas mage väldigt stor del av tiden.

Men man kan säga att man inte läst i någon du-ska-bli-förälder-bok om de där dagarna när socialrealismen slår till med full kraft. När tröttman och oron sliter i en, barnet gråter och vill under inga omständigheter sitta hos sin mamma, utan det bara är pappa som duger. När man får jobba med att skilja på vad som är ens egna känslor och vad som är lågt blodsocker och tröttma.

Tur att man kan skratta åt eländet efteråt. Och tur att kanelbullens dag finns, som en blodsockerhöjare, mitt i höstregnet.