En blå tunnelbanevagn genom älvdimmorna över Hallonbergens ängar. Solen kysser morgonen med bleka strålar. Och det biter i kinder och strumpklädda ben när jag kommer ut i kylan. På kontoret vankas det köpekaffe och Los Van Van i lurarna.
Rapport från dagis: gråt när kärleken lämnat Sixten, men snabbt övergående. När han ringde och kollade efteråt så spankulerade han omkring och hämtade böcker som skulle läsas. Och i måndags sov han i sin vagn efter lunch.
Efter flera dagar av gnäll, tröttma och tung mage så känns det rätt bra igen.
4 kommentarer:
Låter som en skön dag, som en man minns efteråt :)
katten:
åtminstone ett dygn:D idag blir det favorit i repris minus solen...
Visst är det skönt när det vänder..Stor kram
borgarbrackan:
Det är oändligt skönt. Oändligt. Kram tillbaka!
Skicka en kommentar