Nu är första veckans inskolning snart avklarad.
Med lite blandat resultat får man väl säga. Kärleken har berättat att Sixten verkar tryggare och mer hemma för varje dag. Men klockan 13 har det burit av hemmåt alla dagar eftersom Sixten tvärvägrar att sova på dagis. Och då är han ändå jättetrött från 11-tiden... Och så trött att han somnar efter ungefär 30 sekunder i sin vagn på väg hem. Men på dagis sover han inte. Så tryggt är det inte än. Det är lite lätt stressande att allt ska funka till om en vecka, för sen är planen att både jag och kärleken ska börja jobba.
Men, vad gör man om det inte funkar? Vad har ni för erfarenheter?
5 kommentarer:
Min erfarenhet, av att ha varit med om det själv och även hört vänners inskolningar, är att det ordnar sig. Sixten kommer snart att bli trygg. Han ser och lär av de andra barnen. Och vill han inte sova på dagis så behöver han ju inte, det var några barn som var vakna den första tiden på Signes dagis för att sedan somna riktigt gott.
Det ordnar sig!
Min son har skrikit, gråtit och varit hysterisk vid lämning sen han började på dagis i augusti. Han sover oftast inte där, utan bara skriker vid sovdags, på kvälln är han tjurig och helt slut och somnar tidigt. Mammahjärtat går sönder och man funderar över meningen med livet? Varför ska man jobba? I onsdags vände det, Vill inte gå till dagis lät det här hemma, men väl framme på dagis hade han knappt tid att säga hejdå, pilade bara rätt in...Så nu hoppas jag på att det håller i sig.
/samma
Och grattis till den nya greviditeten.
Hej lilla Anna!
Hoppas att det finns en personal som Sixten har fäst sig lite extra vid.
För barn som inte vill sova kan man antingen "bara sitta i famnen", inte sova alltså vilket han till 99% kommer att göra. Eller sitta/ligga i sin egen vagn hos barnen. Vad har personalen sagt? Pappa kan ju också vara med på vilan, antingen i vagn eller på madrass.
Gambla Moster
Vi hade samma problem med Malte. Han skrek precis innan lunch för då visste han att det snart var dags att sova, vilket innebar att han inte kunde få i sig någon mat. Sedan somnade han utmattad i famnen på någon av fröknarna (som förmodligen också var utmattad...). Vi fick förlänga vår inskolning med två veckor, visserligen för att Malte lyckades bli sjuk andra inskolningsveckan, men det var ändå himla bra för både Malte och hans stackars föräldrar. Nu funkar det kanonbra. Vissa morgnar får fröknarna bända loss armarna runt min hals och ta en gråtande Malte ur min famn, men 5 min senare är han glad igen. Min start på dagen blir dock med gråten i halsen och en tagg i hjärtat. KRAM!!
yogamamma:
det är skönt att höra. det gör ju säkert det, löser sig alltså, men det känns så jäkla tungt när man oroar sig för att det inte ska bli bra och känner stressen byggas upp av "kommer vi att hinna?". men jag tror det kommer lösa sig, det verkar så. hur mycket av den känslan som är intalad för att inte få ångest vet jag däremot inte...
samma:
usch, vad jobbigt. det är verkligen så det känns, som hjärtat bara vill brista. det blir inte heller bättre av att läsa Anna Wahlgren, som jag gjorde igår, som tycker dagis är ett djävulens påfund för barn under 3 år typ. fast jag tror inte att det är dåligt med dagis, jag gör verkligen inte det. men det måste ju vara ett ställe som barnet känner sig trygg och trivs på. och jag håller tummarna för att förändringen i sonens beteende är här för att stanna!
gambla moster:
ja, det verkar finnas en fröken som han tyr sig till (de har tyvärr inga killar på avdelningen). och du har ju rätt, man behöver ju inte sova om det inte går... han somnade faktiskt i måndags när han var där utan pappa för första gången. och vi får se hur det går idag - rapporten säger att han var ledsen när pappa gick men att det snabbt gick över. det känns lite lättare!
maltes mamma:
skrutten! usch, den där taggen i hjärtat... på fredag ska jag lämna S, så då kommer jag att få stålsätta mig allt vad jag kan för att inte överföra en massa lämningsångest:-( skönt att höra att malte snart blir glad efter ni gått i alla fall. kramar!
Skicka en kommentar