Om två dagar är vi där.
Där tallarna susar vänligast, näktergalen sjunger ljuvligast och fästingarna biter som värst. Det är inte semester för mig om jag inte får lov att sova i det gamla huset, med myggnätet på och fönstret öppet så man hör trädsus och fågelsång. Att få gå barfota i gräset över backen, soltorka efter badet eller skrubba potatis till middagen på stentrappan, fundera över livets mening på utedasset. Doften av äng när man går på stigen ner mot havet. Att sitta på den gamla stenbryggan och se solen gå ner. Dricka te ur en blommig tekopp på verandan en tidig morgon.
Och jag längtar efter att få träffa min familj. Få lite tid att bara umgås utan att känna tidspaniken komma krypande. Och hinna prata utan att känna att "nu har vi bara två timmar på oss". Det ska bli så skönt att få träffa dem. Och få introducera Sixten i familjen på riktigt.
Jag längtar.
5 kommentarer:
Det låter underbart! Jag hoppas att ni får det riktigt skönt i stugan. Kram kram!
Ja, det ska bli så himla härligt! Hoppas bara att vi kan ses snart också. Det längtar jag också efter. Kram!
Åh, det låter alldeles fantastiskt härligt! Hoppas ni får en jättefin semester.
Amiga mia, jag passar på att önska dig en alldeles alldeles underbar semester. Må det bli precis så idylliskt du längtar efter. VI hörs på vägen. KRAM
kilen:
Ja - det kommer att bli alldeles underbart hoppas jag. Och detsamma till dig!
borgarbrackan:
Vi hörs snart. Hoppas ni har det ljuvligt på resan. Största kramen!
Skicka en kommentar