torsdag 9 februari 2012

Sorgens vidöppna dörr

I mig är sorgen ingen varg som river. I mig är sorgen en öppen dörr, på vid gavel mot ett mörkt rum. Jag ser inte hur stort det är, det känns oändligt. Därinne är det kallt och mörkret sprider sig i mig, i min mage, runt mitt hjärta, det känns som jag hade en världsrymd inuti.

Man vet att det ska hända, men när det händer är det alldeles obegripligt. Jag rör mig som i slow motion, som jag stelnat. Hjärtat simmar någonstans inne i mörkret, kippar efter andan. Det är bara tyst och jag fryser hela tiden. Man vet att det ska hända, att det händer hela tiden, men när det händer är det ofattbart att världen fortsätter snurra.

I måndags dog min mamma. Jag höll hennes hand när kroppen kämpade med sina sista andetag, när hjärtat långsamt upphörde slå. Jag är så glad att jag hann komma till henne, att hon inte var ensam, att jag fick vara där och ge all kärlek jag kunde just då. Det kom så plötsligt, i vägen för alla planer. I vägen för nästa telefonsamtal, för den där utflykten vi skulle göra - bara hon och jag, för nästa gång vi skulle ses, för semlorna hon skulle baka, för födelsedagar som skulle firas, för resan som var bokad. Allt i spillror utom vetskapen om att allt kan ändras på ett ögonblick. Och sorgen står i full blom.

13 kommentarer:

fröken blund slår dank sa...

jag vet inte vad jag ska skriva för det rister och drar inuti mig när jag läser. Jag vet ju. så förbannat väl vad du går igenom på ett sätt och ändå. Inte. Så plötsligt. Vad hände? Jag är glad att du hann dit, att du hann finnas där och bara vara. Jag vet inte, jag har inga smarta råd. Mycket kärlek, och att få vara som man vill är viktigt. att låta sorgen ta tid, för det gör den oavsett. men att ge den det utrymme den behöver, trots att det kan bli obekvämt för andra och för dig. Det där är outhärdligt. på alla sätt. Livet fortsätter men det blir aldrig mer detsamma, och du kommer att kunna skratta igen. så där så det bubblar i magen. Det är sant och det vet jag. Men. det tar tid. Tid. tid. tid. Jag återkommer. men jag önskar så att det fanns något jag kunde göra. För dig. Jag skickar värme, tankar och det där lilla extra till dig. och vill du, någongång i framtiden, eller nu, så finns jag här, redo för mail, chat eller vad helst du vill. Det kan vara fint att prata med ngn som har gått igenom samma. när det lagt sig lite. Varm kram, den största. jag är så ledsen för din skull.

annika sa...

Åh Anna. Mina varmaste varmaste omfamningar vill jag omsluta dig i. Och ditt inre. Fast jag vet att sorgen känns oändligt ensam och att varsamheten om sig själv kan bli svår. Mitt i allt obegripligt känns det fint att du var där. Min mamma dog precis innan jag hann fram. Det kan vara så olika. Och man mäter inte. Aldrig mäta sorg. I allt det svåra så önskar jag precis som fröken Blund här ovan, att du ger den plats i ditt liv. Sorgen. Att den får det utrymme den behöver. De vassa kanterna kommer att mjukna om du tar dig igenom det. Sorg är ju en naturlig reaktion på en förlust även om det känns helt onaturligt att mista någon nära. Jag tänker på dig och önskar jag kunde göra något för dig. Kramar och kramar

Yogamamma sa...

Att förlora en förälder är smärtsamt. Vi vet att vi alla kommer att göra det, det är livets gång, men det är, precis dom du skriver helt ofattbart o overkligt när det väl händer. O även om det aldrig går att förbereda sig så kan det vara lite extra tufft när det kommer plötsligt. Jag förlorade min pappa så. Det är många år sedan o sorgen har övergått till fina minnen nu. Stor varm kram till dig. Jag finns här, om du behöver mig

Marika sa...

Tänker på dig!
Skickar värme ljus och massor av kramar.

Anonym sa...

Gråter. Mamma, alltså mamma, man har bara en. Och man är en. Och alla behöver en. En mamma vill man ha för alltid! Kramar till dig och dina pojkar. /Samma

Ingela sa...

Jag har gått in flera gånger idag efter att jag först läste din text. Det har berört mig så mycket och trots att jag inte känner dig så känner jag med dig väldigt starkt. Har gått runt med en liten klump i halsen hela dagen och ikväll rullar tårarna nerför mina kinder. Visst är det märkligt att vi vet att det ska hända en gång förr eller senare men ändå är man aldrig förberedd. Jag är så glad för din skull att du hann fram och fick hålla din mamma i handen innan hon försvann i från dig. All kärlek och fina tankar till dig och din familj.

k sa...

Kära, fina du. Jag finns här när och om du vill prata, komma ifrån, ja, vad som. Och, som jag sa, det ska jag påminna dig om också. Sorg är, som så vist sagts här ovanför, en process, en väg utan någon direkt karta att navigera enligt, men det blir annorlunda, ljusare allt eftersom även om det verkar helt omöjligt att tänka just nu. Stora stora kramar till dig, min vän.

Jessica E sa...

Åh Anna!!! Varma kramar i mass till dig!! Tänker på dig och din familj!!

fröken blund slår dank sa...

jag tänker på dig. mycket. skickar så mycket energi jag bara kan neråt i landet och hoppas så att något går fram. varm varm kram.

Borgarbrackan sa...

Käraste vännen. Jag ryser när jag läser dina fina ord. På nåt vis känns det som om jag förstår. Samtidigt inser jag att det är klart jag inte gör. Men jag kan nästan ta på din sorg. På din tomhet. Det som bara blir kvar när världen stannat ett ögonblick. Det går aldrig att förstå det här tror jag. Inte med hjärtat.

"En människa är försvinnande liten i universum,
men när en speciell människa går bort
blir ett universum av tomhet kvar"

Massor massor av kramar. Hoppas få ge dem till dig live snart!

mrspitepalt sa...

Hittade hit via fröken Blund och måste bara skriva något. Vill skriva det där bra och starka, men vad finns det att skriva. Inga ord kan förändra någonting.

Är så ledsen för din och din familjs skulle. Ingen borde få uppleva det du har upplevt.

Kram

annika sa...

Anna jag tänkte på dig igår morse och imorse. Plötsligt dök du upp i mina tankar. Och jag hoppas att du har det drägligt. och jag skulle vilja maila eller nå't... Tankar, kramar och energi kommer här som en stor vind!

Anna ser dej sa...

Alla, tack alla för era ord. De betyder mycket. Jag vill bara säga det. Kramar