Jag springer på och hör inte mina tankar. Stress på jobbet, oj oj det är mycket som ska hinnas under oktober, hur ska det få plats? Vardagslogistiken skär sig. Pendling till jobbet och hem. Jag springer ohjälpligt efter.
Men jag har sett regnbågen flera gånger och lämningarna på dagis blir långsamt lättare. Vi skrattar ganska mycket och bråkar nästan varje morgon om kläder och påklädning. Och varje natt sover jag med Nils varma trollungefötter mot min mage eller rygg.
4 kommentarer:
så fint skrivet. precis som det är. Stor kram till dig, mitt i vardagen och allt.
Och det känns som att vi är på samma plats, kära du (vilket vi ju allt som oftast också är). Springa, springa, springa... Ses snart, hoppas jag! Fin bild som vanligt! Kramar kramar!
Åh. Så fint beskrivet. Och trollungefötter låter underbart! Fin helg!
fröken blund: tack fina, stor kram tillbaka!
k: haha, ja faktiskt. ja, ses gärna snart! kramar, kramar.
annika: tack snälla du. trollungefötter är inte alls dumt, lite svettiga och varma. mjuka som sammet. detsamma till dig, kram
Skicka en kommentar