fredag 10 juni 2011

The magic 4
















Alldeles nyss en liten plutt - en bestämd bäbis, ganska svårcharmad. Sin egen. Nu en fullfjädrad 4-åring i all sin prakt. Jag förundras över denna vackra lilla människa. Han är verkligen sin egen, Sixten. Har så tydliga gränser på något sätt, så stor integritet fast han inte är så gammal.

På gamla dagiset berättade de att det fanns ett annat barn som tyckte väldigt mycket om att ta på de andra, alltså inte på något konstigt sätt, men han var väldigt fysisk. En dag hade pojken varit på Sixtens avdelning och Sixten hade sagt till en av fröknarna: "Jag vill inte att x ska ta på mig". "Nähä, sa fröken, men han vill bara klappa på dig, han tycker så mycket om det - gör det något?" Då svarade Sixten: "Men min kropp vill inte att han tar på mig".

När jag hörde det jublade jag. Vilken otrolig förmåga att sätta ord på en känsla. Vilka tydliga gränser, hur han känner av dem och formulerar det. Det gör mig förundrad, förundrad och tacksam över att jag får lov att vara med den här lilla människan. Att han lär mig så mycket om livet.  Och om hur det känns när hjärtat öppnas. Om kärlek.

Just nu är det mycket rollekar som gäller. "Mamma, säger han, nu ska du vara en liten flicka som säger att jag inte får dyka". Eller så ska jag låtsas att jag inte tror att han kan något och så visar han mig att han kan. Klättra är en favorit och räkna olika saker. Han längtar efter att kunna cykla utan stödhjul, men är inte riktigt där än. Förstår inte varför han ska gå och lägga sig tidigare än vi vuxna, han är ju också STOR. Verbal och lite försiktig, behöver lite knuff framåt ibland för att våga. Blir ledsen när Nils inte vill kramas. Känslig och tydlig. Och så har han precis lärt sig att säga "r". Skorrande r. "Fyrrrrra heter det Nilla", säger han och låter som Anders Gernandt när han står och läxar upp sin lillebror.

Fyrrrra. En stor ålder i liten kropp.

8 kommentarer:

bara fint sa...

Grattis från en annan 4åringsmamma.
De verkar inte helt olika, våra gossar.

k sa...

Och han är verkligen så fin, din Sixten, så klok. R var riktigt uppfylld och glad efter gårdagens lek med honom, medan L ljög om att hon kramat honom (det VET jag att hon inte gjorde, men ville säkert...;)). Däremot kramade hon Nils. Det vet jag. Kram till dig med!

annika sa...

Åh en fantastisk fyraåring! Det låter som en stor person i en liten kropp. Och vilken underbar integritet, kan han ha fått den med sig hemifrån kanske? Läste någonstans att i Kina är siffran fyra väldigt viktig när det gäller barn. När babyn är fyra år är den redo för världen och öppnar sig lite mer utanför mamma och mat. Som fyråring tar man ännu ett kliv i den riktningen. Hurra för Sixten och för dig! Kram

annika sa...

När babyn är fyra månader skulle det ju vara...

Alexia sa...

Wow, vllken imponerande intigritet. BRA! Och vad säger du, pratar han redan skånska???

Jag som fortfarande vill leva i illusionen om att F ska prata som jag (stockholmska)....

Alexia sa...

Meh - jag glömde ju skriva det jag egentligen skulle skriva: GRATTIS till Sixten i efterskott!

Anna ser dej sa...

bara fint:
tack!

k:
haha, den lilla lurifaxen L:) Mina barn var helt uppe i det blå när ni hade gått, så glada och vi var så glada över att det funkade så bra. Och att vi fick sitta och dricka vin med er en helt vanlig söndag:) Kram

annika:
Tack! han liknar sin pappa, det där med integriteten. det är en fin sak att ha med sig. och ja, han är faktiskt en stor person i liten kropp... intressant med talet 4, det stämmer mycket upplever jag. kram

alexia:
calma, calma, både jag och hans pappa pratar skårrande r, så jag tror att det hänger mer ihop med det än med omgivningen:) och tack, ja, det är fantastiskt bra att veta var ens gränser går, det är jag väldigt glad att han vet, min fine S.

liten sa...

Bra sagt dr! 4 - en stor ålder... Håller med, har en egen. Jag ska ta Sixtens ord om hur kroppen inte vill bli tagen på och ge dem till min dotter. Ett mycket bra exempel!

//garderobenmin.blogspot.com