Barnen lämnades hos farmor och farfar som hade laddat för allt som skulle kunna hända. Febertermometrar, kusinbesök, påskägg. Så tog vi tåget till Köpenhamn, satt på flygplatsen och drack latte och åt macka och läste. Utan att fladdra med blicken och säga "Såg du var Nils tog vägen?" eller springa runt efter ett litet blont huvud som just smiter in i en springa mellan två dörrar. Bara med oss själva och våra tankar.
Jag hade glömt hur det var. Att vara själv. Att få hinna sitta ner och tänka en tanke ut. Att äta middag klockan 8 istället för halv 6. Frukost på sängen. Och så staden, att hinna möta den. Jag älskar storstäder: livet, rytmen, men framför allt doften. Alla städer har sin egen doft. Toppnoten är ofta sopor och avgaser, men sen, därunder. Där finns stadens själ.
Rom luktade mat, klorerat vatten, apelsinblommor och cigarettrök. Det var vårt över påsk, mitt och kärlekens. Ensamma bland några miljoner andra turister och så de stackars Romborna. Vi promenerade tills vi fick skoskav och träningsvärk. Runt varje hörn en ny fantastisk kyrka, ett monument som tog andan ur mig, ett hus som jag ville gå fram och stryka händerna mot, en piazza som öppnade sig som en himmel, en staty i marmor, en Caravaggio.
Vi åt salami och prosciutto och ostar. Vi satt i solen och åt pistageglass, tittade på kyrkor och åt skaldjur, armbågade oss förbi gladiatorer i tubsockar och fotriktiga sandaler utanför Colosseum och åt pizza. Vi drack vin. Hånglade. Läste. Sov hela natten. Och bodde i en fontän där Moses delade Röda havet varje dag.
Sen åkte vi hem. Hjärtat längtade så det ville spricka efter de två små trollen. Och jag insåg att jag längtade hem, hem till huset. Just det, så är det ju. Ibland krävs det att man lämnar för att hitta något.
Hittar hem.
9 kommentarer:
Åh - vad härligt skrivet. Precis så där är det ju! Gillar din ton i din blogg :)
Låter som om ni har haft det alldeles underbart härligt!!! :-) Är superavundsjuk, jag kan inte riktigt komma över tvånsparanoian jag har att om vi åker i väg bägge två utan barnen så kanske det händer oss något så de blir föräldralösa...Vet att man inte kan gå och tänka så men jag kan inte riktigt släppa oron...
Som alltid skriver du så att jag nästan börjar gråta! Stor stor kram darling
Det låter underbart. Både att resa bort på tu man hand så där och sen att få komma hem och inse att det nya hemmet nu är hemma! Rom är underbart, vill så gärna åka dit igen!
alldeles alldeles underbart :)
Petra: tackar allra ödmjukast:-)
JessicaE: ah, det föll mig liksom inte ens in. Men kanske det kan vara bra att träna sig lite på att vara borta också. Jag behöver det i alla fall, vi har aldrig varit borta mer än en natt förut så det var inte helt lätt med tre. Men med övning så gick det bra:)
Borgarbrackan: tack älskade vännen! kramar i massor
All is pretty: ja, verkligen skönt - både att resa bort och komma hem. Det behövs, blicken på något annat för att uppskatta vardagen.
Linda K: ja, en bal på slottet faktiskt! :)
Åh pistageglass! Och att längta till både ungar och huset. Just nu vet jag knappt vad jag längtar till... vi bygger om men det är inte klart, ska flytta snart, hjälp hur ska vi hinna allt, snurr snurr. Tänker på dig som redan har gjort alltihopa! Kram
SÅ UNDERBART!!! Både med er resa och att det kändes bra att komma hem till huset.
Jag ska på min första resa utan min lille son. Åker i morgon och kommer hem på söndag. Undrar hur det kommer att kännas. Åka utan skötväska. Inga barnmatstider att hålla koll på. Bara få vara ifred med sina tankar. Spännande! Men lite läskigt: tänk om jag får kramp i hjärtat av saknad??
annika:
nä, det är märkligt hur mycket snurr i skalle och hjärta det blir av att flytta. förstår att det snurrar hos dig...bygga, stressa, flytta... men det kommer förmodligen bli heeelt fantastiskt när ni väl har landat. jag tror det blir det för oss också. kram till dig
alexia:
tjoho, härligt och spännande. jag kommer ihåg den där första gången. hur tomt det kändes. och hur skönt. du kommer få det underbart i kombination med kramp i hjärtat tror jag:) ha det ljuvligt på din resa!
Skicka en kommentar