söndag 3 januari 2010

Resfeber och ont i halsen

Dan före dan. Jag är färdigpackad. En pärs, jag avskyr att packa. Och har ont i halsen, ett sånt där ont som antingen blir någonting eller ingenting beroende på något, vad vet jag inte. Om man får sova kanske?

Det kryper lite lätt i kroppen på mig av spänning inför morgondagen. Då åker vi. Thailand. Det känns overkligt, underbart och väldigt äventyrligt. Jag är grymt nyfiken på hur det ska bli att resa med barnen. Ber till alla goda gudar om bra flygresa och snälla magar. Det kommer säkert bli bra. Jättebra. Veckan hemma har mest handlat om förberedelser inför resan och jag har inte hunnit eller orkat blogga. Men ska försöka uppdatera lite då och då, när andan och internetet faller på, så ni får dela resan och upplevelserna med mig. Jag har saknat er hur som helst, ni som läser här och er jag läser själv.

Sköt om er så ses vi i värmen nästa gång...

7 kommentarer:

Fröken Blund sa...

vet du?
jag beundrar såna som du. som vågar resa iväg sådär.
för om man är rädd som jag, så missar man nåt tror jag. om man inte tar sig till thailand.
så nu tänker jag att du ska "läska" mig när du kommer hem. få mig att få ändan ur vagnen bara för att ni kommer att få det så sagolikt...
jag håller alla tummar å tår för att flygresan går fint.
och jag saknar dig. dina inlägg här och hos mig.
men den som väntar på nåt gott...
all lycka!
kram! stor kram!

Toril sa...

Ha det superskönt! Å resan kommer säkert att gå jättebra:)
Allt gott

k sa...

Lycklig resa, fina du! Det går säkert glimrande och vad är lite magsjuka, trots och annat färdkostigt om man samtidigt har sol, värme och tillsammans-tid som två vuxna? Är mycket förväntansfull på rapporter från paradiset att lätta upp skånskt grådask och köldbitna fötter. Kramar på väg!

Camillas lockar sa...

Hoppas ni får det underbart! Jag har stor respekt för er som fixar (ja, det gör ni ju faktiskt, även om ni är gryyymt trötta) småbarnsårens nätter. Det är tufft och man vet att det "går över", men herregud vilken påfrestning det är att inte få sova någon längre stund i sträck. Peos första år var rena skämtet (45-min intervaller). Därefter bättre, men fortfarande uppvaknanden. Ni är starka - heja heja!

anna sa...

hoppas ni har det alldeles alldeles underbart i detta nu!

Unknown sa...

Trevlig resa! Hoppas att flygningen gick bra!

Anna ser dej sa...

Alla:

Tack, alla fina, fina manniskor!