När man vankar omkring i en värld som består av blöjor, färgglada djur i plysch och mammaträffar behöver man få sig lite svärta till livs. Min består oftast av Johnny Cash. Helst "Sunday Morning Coming Down", som excellerar i hur jävligt livet kan vara.
Well, I woke up Sunday morning
With no way to hold my head that didn't hurt.
And the beer I had for breakfast wasn't bad,
So I had one more for dessert.
On a Sunday morning sidewalk,
I'm wishing, Lord, that I was stoned.
'Cause there's something in a Sunday
That makes a body feel alone.
Vi dansar kind mot kind, jag och Sixten. Johnnys skrovliga stämma är avgrunddjup. Jag känner doften av sur mjölk och bebisvanilj på Sixtens kind. Den är len som silke.
Jag blundar.
2 kommentarer:
Precis som jag sa!
frida:
Du är klok som en pudel! :D
Skicka en kommentar