Mitt vagnhatande barn har drillats i Babybjörnens glädje. Och det funkar faktiskt ganska fint. I alla fall när han får sitta framåt och tugga på kanten samtidigt.
Häromdagen somnade han så. Med munnen full av Babybjörnstyg, vått av saliv, och huvudet guppande som ett litet hallon på en stängel. Allt medan jag promenerade. Min lilla guldgris.
3 kommentarer:
Jag ser fram emot att Melvin blir så lång och stabil i nacken så han kan sitta framvänd, tror han skulle älska det då han är en nyfiken kille. Dock gillar han vagn också...
en södertäljebos liv: ja, det verkar uppskattas att se lite mer av världen. fast det är konstigt att inte kunna se sitt barn i ögonen när man är ute och går. gulp. redan separationsångest? men lyckliga melvin som gillar sin vagn! det måste ju vara otroligt härligt att bli ligga mysigt och varmt medan någon drar runt en och man kan titta på moln och träd. synd att inte sixten förstår det...
Du kanske ska se din vänjaSixtenvidvagnen period som en försmak av dagisinvänjningen..;-) Blir intressant att följa utvecklingen..
Skicka en kommentar