lördag 18 augusti 2012

Och skogen står tät runt mig

























Var är jag egentligen? Vart var det jag skulle? Det brusar i öronen, synfältet blir smalt och suddigt. Jag glömmer och glömmer, kan liksom inte hålla en tanke i huvudet.

Det känns som två parallella liv, det ena vanliga som springer framåt i våldsam fart eller lunkar lite då och då. Ibland tar det ett gyllene kliv också. Och det andra, som har tappat andan, som tar ett steg fram och två tillbaka, som står stilla i förvirring.

Vilse.