Semesterläsning

Jag ville inte ta bilen till jobbet eftersom jag inte skulle kunna få läsa då. Så bra tyckte jag att det här var.

Ett nytt universum av Chimamanda Ngozi Adichie. Ett universum som doftar och smakar, som känns, som bränner. Våld - ja, men så mycket annat. Jag tänkte mycket på Things fall apart, när jag läste den. Män i en värld som är i upplösning och rädslan inför att förlora kontrollen. Men samtidigt så mycket mer. Oerhört bra läsning.

Resten sparar jag till K och bokcirkeln...

Och så har jag hunnit läsa ju

Dubbad ungersk tv i kombination med att vi landade på hotellrummet senast kl 19.30 varje kväll för att lägga barn gjorde Budapest till en bra lässtad.

Tjuvarnas stad av David Benioff: historia som utspelar sig under Leningrads belägring, vintern 1942. Mycket kyla, svält, kamratskap och ung längtan. En oväntad historia, en oväntad vänskap. Jag tyckte mycket om den faktiskt, riktigt mycket även om den ibland känns lite grabbig.

Flickvännen av Karolina Ramqvist: handlar om att vara tillsammans med en man som försörjer sig på våld och brott och hur livet förändrats av det. Dialogen ligger hela tiden på ytan liksom huvudpersonens tankar och därför blir det så jobbigt. Jag vet inte riktigt om jag tycker om den, just för att den blir så ytlig, men samtidigt är det dess styrka. Allt det som är för tungt att ta i men som bubblar under ytan. Och det finns mycket att fundera över som romanen sätter igång: makt, kärlek, roller. Men, jag är lite kluven till om jag tycker att den håller hela vägen.

Sorgesång av Siri Hustvedt. Människors historia, sanningar, processer - vad vi väljer att se eller inte. Och en massa psykoanalys... Först ville det sig inte riktigt med Sorgesång och mig, men efter några dagar ville jag bara sträckläsa den. Dessutom fick den mig att känna en massa saker på ett odefinierat sätt - varje kväll när jag la den ifrån mig liksom böljade det i mig av känslor. En stark bok, ibland kanske lite övertydlig, men en bra motvikt till Flickvännen.

Just nu är tunnelbaneläsningen Herta Müllers Hjärtdjur. Jag blir illamående när jag läser den, som om jag har för starka glasögon. Bara en karaktär har fångat mig och resten bara rusar förbi i ett myller. Sitter och tänker att "det här är riktigt bra språk" men jag tycker inte om den, jag känner mig bara galen. Men den är nästan slut och jag längtar efter att börja med något annat.

Jag älskar

Jag tar fram den på morgonen, efter den långa rulltrappan ner i mörkret. Blå linje mot Akalla. Det var länge sen sist. Trots att jag har läst den säkert tio gånger på lika många år. The Passion, eller Passionen som den heter på svenska, av Jeanette Winterson.

Lite rädd är jag för att börja läsa den igen. Tänk om jag inte tycker om den längre, min gamla kärlek från förr. Men, värmen och känslan skruvar sig upp i magen direkt när jag öppnar boken. Jag älskar den, rent fysiskt älskar jag den.  Språket, tankarna, personerna. Jag älskar orden. Jag älskar persongalleriet. Jag älskar känslan av skröna, av saga, av historieberättande. Och efter att ha läst den på svenska för första gången, så kan jag bara konstatera att översättningen gör den lika bra på svenska som på engelska.

Och samma återtagande av sitt hjärta, som Villanelle gör i Venedig, har jag gjort i London. Har man förlorat sitt hjärta måste man ta tillbaka det. Så är det bara. Så den här boken är till er, alla som har förlorat ett hjärta och vill hämta hem det, till alla som vill njuta av en historia och ett språk som sväller över gränserna för vad som är möjligt. Till alla som älskar.

Borta bra...

Jag sitter på kontoret igen. Är lite klibbig och törstig. Det är varmt och kvavt ute. Jag pratar i telefon och webbar. Använder kaffepausen till bloggeri. Nästan ingen är kvar i huset.

Veckan på Gotland var regnig, underbar och matfylld. Jag tror att jag gått upp ungefär 4 kilo i förmiddagsfika, eftermiddagskaffe och långa middagar med efterrätt. Men vad gör det när det har varit ljuvligt. Jag har ätit nyrökt och vildfångad fisk, klappat hästar, tagit bort Sixtens första fästing, applåderat liten fis som stått alldeles på egen hand för första gången, badat i havet, promenerat vid havet, suttit vid havet, längtat till havet. Jag har gungat, varit på utflykt, bakat maränger, blodsockergrälat, blivit utmattad och sovit mycket.

Och så har jag sträckläst sommarens bästa bok. Eat, pray, love av Elizabeth Gilbert. Språket är underbart, roligt och innerligt. Det inspirerade, värmde och fick mig att fnissa högt många gånger per dag. Och resan är fantastisk att få följa med på, genom Italiens mat, in i Indiens meditation och bön för att sedan sluta i kärlek på Bali. Läs den, det är allt jag kan säga.

Bilden är lånad från http://www.elizabethgilbert.com/eatpraylove.htm

Nyläst

Efter en rejäl formsvacka i läsandet så tänkte jag att jag skulle mjukstarta lite. Jag har julklappsböckerna olästa i bokhyllan än (Doris Lessing och Naomi Klein), men kunde inte riktigt komma igång igen. Så jag gjorde en pocketräd och trillade hem med en blandad kasse småpocketar. Och jag kom igång.

Har precis läst färdigt Bitterfittan av Maria Sveland. Precis lagt den ifrån mig bredvid sängen. Och känner mig så glad över att ha läst den. Sträckläst den till och med. Den är obehagligt påminnande, men samtidigt en hoppfull styrkeberättelse. Om kärlek. Om familj. Om jämställdhet. Om att bli en bitterfitta.

Jag tyckte väldigt mycket om den.

Bild lånad från Norstedts Förlag.

Långsamläsning

Länge hade jag ingen lust att läsa den. Men så fick jag "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson och jag kan bara varmt rekommendera den. Det är något njutningsfyllt över att läsa långsamt när språket har en sån tydlig rytm. Mild. Mjuk. Långsam. Med en tydlig melodi i bakgrunden.

Den kunde blivit sentimental och smörig. Men det är den inte. Den är vacker och njutbar. Om vänskap, berättande, minnen, liv. Och naturens växlingar.

Läs!

90-tals äckel

Jag har precis läst Carina Rydbergs "Den som vässar vargars tänder". Den har fått väldigt bra kritik, men mig fyllde den bara med en otäck känsla och en mycket stark doft av 90-tal. Det är nåt med hur hon skriver. Det bara osar 90-tal. Eller så är det ett spår från min första Carina Rydberg roman på litteraturvetenskapen i Karlskrona 1996. Jag vet inte. Boken var i alla fall äckligt otäck. Jag skulle inte läsa den om jag var du.

704

704 sidor Stieg Larsson är lästa. Boken är slut. Snyft. Nu har jag bara Douglas Couplands JPod att falla tillbaka på och det går inte an. Tycker inte alls att den funkar trots att jag älskade Girlfriend in a Coma och Miss Wyoming. JPod känns bara konstruerad, platt och utan karaktärer att känna för, tycker jag.

Måste handla böcker. Omedelbart.

Tjock och efterlängtad

Idag kom den i ett tjockt paket: Stieg Larssons nya . Bäbisen kan gott vänta några dagar till...

Munkar och livräddning

This book will save your life, A.M. Homes.

Riktigt, riktigt bra. Munkar har en central roll i berättelsen, som över huvud taget är väldigt oförutsägbar. Det tycker jag om. En levande, oväntad historia. Välskrivet. Rolig utan att vara en bok som man skrattar högt åt, men som samtidigt har ett allvar i botten. Handlar om Richard, en väldigt ensam man i LA, som försöker hitta tillbaka till sig själv. Rekommenderas!

På nattduksbordet

Just nu jobbar jag på avslappning, andning och närvaro. Och därför ligger Zen och konsten att älska av Brenda Shoshanna vid min säng. Den handlar om zen och meditation - och framför allt hur man införlivar det i sin vardag. Har inte kommit så långt än, men den känns handfast och jordnära och väldigt, väldigt praktisk.

För att balansera upp det så läser jag också Snabba Cash av Jens Lapidus. Snabbläst och hyfsat välskriven. Fast den kommer liksom aldrig in under huden på mig. Kanske för att den är så väldigt mansfixerad. Kanske för att karaktärerna känns lite lätt stereotypa. Men, en bra slukare för en dag på stranden.