Vardagsåterkomst

Den senaste en och en halv veckan har bara bestått av att packa upp, hitta plats för värmeljus, trosskydd och pulka, hitta bästa affären i närheten. Det har varit otaliga själssugande turer till IKEA och Bauhaus. Och sen det där med att lära sig hitta. Jag som har världens uslaste lokalsinne måste hela tiden svettas kring höger eller vänster och vilken väg jag ska ta. Vi har nästan lyckats packa upp alla lådor och nu behöver vi bara lite möbler för att fylla ut jättehuset. Det ekar liksom precis över allt. Men det känns hemma faktiskt, konstigt fortfarande, men hemma.

Och imorgon smäller det - första dagen på nya jobbet. Jag kommer på mig själv med att vara rätt nervös för det. Allt det där nya: kollegorna, förväntningarna, omgivningen. Tänk om de är bindgalna, tänk om de förväntar sig att jag ska göra saker jag inte alls har tänkt mig, tänk om... Det säkert bra såklart, men ni vet. Det är rätt läskigt. Imorgon vet jag mer. Om jag lyckats ta mig rätt väg från Malmö till Lund då...

Vi är här nu

Det luktar häst i källaren och den andra familjelukten sitter fortfarande i väggarna. Men det känns bra och vänligt och ljust. I trädgården står knoppande snödroppar och vintergäck och där finns syrén, äppelträd och en fjärilsbuske.

Och allt har gått långt över förväntan. Den där förhoppningen jag hade i torsdags slog in. Att flytta med flyttfirma som packade åt oss var det bästa vi kunde göra. Vi sa "Ja, så här ser det ut och sen är det ju källaren och barnvagnsrummet. Det är inga problem eller?". "Närå, det är inga problem, vi packar allt och kör imorgon så ses vi på lördag". Nu står kartongerna staplade, alla grejer står o väntar på att komma på plats. Och imorgon sover vi första natten i huset.

Dan före dan eller snart börjar äventyret

Lägenheten är en enda röra. Våra arma hjärnor också. Inte visste jag att man kunde skriva så många nya listor på så kort tid. Men imorgon smäller det. Först ska vi göra allt det där på senaste listan, sen kommer flyttfirman och börjar packa. Förhoppningen är att vi ska säga "Ja, då tar ni det här och det här också" och de säger "Japp, inga problem, vi löser allt" och sen hämtar vi barnen på dagis och drar.

Vi får se om det blir så. Men, oavsett, någon gång mellan sen eftermiddag och kväll imorgon tar vi vår nya svarta Saab och åker söderut som ett gäng flyttfåglar. Tar med köttbullar att kasta i gapet på den som blir hungergnällig och så åker vi lite längre än Södertälje innan vi stannar och äter middag. Och sen kör vi i svarta natten, lyssnar på en bok och kommer fram helskinnade. Sover hos farmor och farfar.

På fredag skriver vi de sista pappren och får nycklarna till vårt nya hem. Åker dit och kommer inte alls ihåg att det såg ut så där. Men är glada och åker hem och dricker vin och kramar barnen. Och på lördag kommer lastbilen med alla våra grejer som väl kommer se ut som dockhusprylar i det stora huset.Sen börjar stora äventyret på riktigt.

Så, jag återkommer, håll tummarna för oss.

Alla dessa avsked

I onsdags middag med vän, som jag kommer sakna så mycket. Vi gjorde vårt bästa för att inte låtsas om att vi skulle skiljas åt och sen fick vi ta det snabbt snabbt innan gråten kom. "Vi ses". Snabb, hård kram. Jag gick längs med Bondegatan och vemodet bara vällde upp tillsammans med tårarna. En cirkel som sluts, här började det och slutar det. Men, jag vet ju att det ju inte är sista gången vi ses, så klart inte, men ändå, det där smärtsamma avskedet.

Och idag sista dagen på jobbet. Så mycket blandade känslor: sorg och förväntan, glädje över att ha mött så fina människor, vemod över att lämna en fas i livet. Så svårt att släppa taget men så härligt att få lämna när det är riktigt bra istället för halvuselt. Jag har plockat i papper och rensat mail, tidredovisat och introducerat ny kollega. Och blivit avfikad med blommor, tal, tårar, presenter och tårta.

Just nu är det bara tomt i mig. Jag har lite svårt att se att på måndag är det nya tag, då ska vi planera flytten, träffa nya banken och rensa i källaren. En ny sida som vänds upp. Men just nu saknar jag bara den jag just stängt. Eller rättare sagt, alla fantastiska människor jag fått tillfälle att jobba med, lära känna, människor jag mött och som jag tycker så mycket om. Så, ni, fina vänner och kollegor, tack, ni finns i mitt hjärta och där bär jag er, nära nära. Vi ses igen.