En stilla undran

Jag har putsat fönster, våttorkat golv, handlat ekologisk frukt, sprungit ärenden, promenerat raskt och förbrännande, vattnat blommorna, matat bäbis med näringsriktig mat och ringt min banktjänstekvinna.

Var f*n är mina stora, viktiga tankar?

På banken

Mantra:
jag har all tid i världen jag har all tid i världen jag har all tid i världen jag har all tid i världen jag har all tid i världen.

Lördag kl 13.25

Förmodligen Kungsholmens bästa lunchhak. Två systrar och en kock på Kronobergsgatan.

Fredag kl 12.35

Singlande skyar i pastell. Ett tak av doftande, svävande körsbärsblommor. Sakura. Kungsträdgården i bröllopskläder.

Torsdag kl 14.45

Kär vän, söta grabs, god lunch, lång promenad på söder, grönska och en och annan bar överkropp för mycket.

På begäran

I present to you: ormens tunga. I Sixtens version. Dedikerad till mormor och morfar.

Svett i falsett

Lokalen är mörk och fuktigt varm. Vi har klappat in honom igen. Han står där, ensam på scenen med gitarr och rosett. Ska precis börja spela igen när han ler stort och säger "Nej, vänta, nu kom jag på en sak. Jag kommer snart. Jag lovar." Går ut till kanten av scenen och pratar med musikerna. Vänder igen och kommer tillbaka. Och börjar spela. Jublet sprider sig. Jag höjer händerna i luften och njuter. Gåshuden sprider sig och håret ställer sig upp på hela kroppen. Till och med på huvudet.

Du sa du hade kommit för att leka
som ett bevis på att du brann

Du låter första plagget falla
Du låter andra plagget falla
Du låter tredje plagget falla

Så säger du
Inte lång tid nu
bara jag och du
och så himlen

Bara himlen ser på

Igår spelade han för mig, Erik, på Kägelbanan. Igår fick jag en dos kärlek, minnen och gung.

Idag har jag haft den i huvudet hela dagen. Bara himlen ser på. Så bra en svensk falsett kan bli trots att den har nästan 20 år på nacken.

Alla goda ting

Blev utmanad av Yogamamman...

TRE namn jag går under:
Anna. Skatt. Mamma.

TRE saker som skrämmer mig:
Att det ska hända något med Sixten eller någon annan jag älskar. Att torsken ska utrotas, isarna smälta och människans omättlighet inte hejdas av något annat än slutet. Och John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in".

TRE saker jag har på mig:
Den snyggaste förlovningsringen. Dygnetruntlinser. Mysbyxor [ey, en hemmamammas privilegium].

TRE sanningar:
Att den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Att kärlek läker. Och att barn är den bästa läxan för någon som behöver öva tålamod, närvaro och ansvar.

TRE saker jag verkligen vill ha:
En egen trädgård. Ett jobb att trivas och växa med. Ett liv i kärlek med inre lugn och mod att vara Anna, fullt ut.

Handsken kastas vidare: Fru A och Cat, vågar ni?

Natten går tunga fjät...

Som tre små grisar har vi sovit i natt. Jag, kärleken och Sixten Blixten. Hela natten. Inga vak. Inget kånk. Inga skrik. Ingen gråt.

Jag tror att vi alla tre är bättre människor idag.

Blink och klapp

Mån djö

Efter en jobbig natt hägrar kaffepannan, såsom en oas för en törstande i öknen. Kaffe. Kaffe! Kaaaafffffffeeeeeeeeee!

Idag ska en fantastisk lägenhet ses och en av balkongerna städas. Den andra fixades igår, med gott resultat. Blommor ska köpas för att göra humlen, kaprifolen, klematisen och kattmyntan sällskap. Sen kan vi börja njuta av att sitta ute igen. Och Sixten ska få släppas ut som en kalv på grönbete.

Kommunikation, del 2

Ridå upp.

Sixten ligger på golvet med en snorelva under näsan och en bar rumpa, som strax ska få en ny blöja. Jag står på knä över honom med det ädlaste av snorredskap: Fridan. SSShhhhhllllllllluuuuuuuurrrrrrppppp. Elvan är borta. Och en välbekant värme sprider sig. Närmare bestämt på mitt högre innerlår. Sixten har just kissat på mig.

[jag] Lilla kissunge.
[Sixten] ... (ler stort och lyckligt mot mig)
[jag tänker: äh, det är ju bara lite babypink, det torkar snart...]

Slutsats: man bli rätt sunkig av att ha barn.
Ridå ner.

Andaktsfull

Sixten har haft sömntrubbel ett tag, vaknat mycket, gråtit och inte kommit till ro förrän efter en lång stund i famnen, fått dricka vatten och krama krokodilen. Det har inneburit ett visst sömnvakum för hans föräldrar också i kombination med snuva. Inte speciellt kul.

Men idag vaknar jag med tillförlit i magen och inte alltför sömndrucken blick klockan 06.57. Från Sixtens rum hör jag "glugluglu iiiii aaaahhhh". Hans mest tillfredställda och glada prat med krokodilen. När jag drar upp rullgardinen skiner solen utanför.

Det känns som början på en alldeles ljuvlig och helt vanlig dag.

Kommunikation

Ridå upp.

Vi ligger på köksgolvet, Sixten och jag, mellan fläckar av blodpudding och grönsaksmos. Alla kastruller på de två nedersta hyllorna är utrivna och använda som trumma till en ljudnivå jag inte trodde var möjlig utan förstärkare.

[jag] Var är kissen, Sixten?
[Sixten] Dääää (pekar på kattvykortet från farmor och farfar)
[jag] Ja! Där är kissen! (exalterad)
[jag] Vad säger kissen, Sixten?
[Sixten] Maaaooo

Applåder.
Ridå ner.

Vurma för en påse

Jag kan absolut inte sy. Så därför stödjer jag den svenska entreprenörsandan och köper från såna som kan. Igår kom de med posten, mina fina påsar från Vurm. Där finns det plats för överraskningar och, helt otippat, mitt sykitt.

Bilden har jag lånat från www.vurm.se

Rädslomonster

Igår skrev pressforskaren Stig Hadenius på DN Debatt och varnade "för överdriven återhållsamhet med namnpubliceringar". Hans tes är att om Englas mördares identitet blivit allmänt känd tidigare så "kanske Englas mamma inte låtit sin dotter cykla ensam hem". Så genom att publicera namn på misstänkta gärningsmän skulle man kunna förhindra brott.

För mig låter det där bara dumt. Och felfokuserat. Jag tror att ett sånt tänkande sår mer rädsla och rädsla leder i de flesta fall till mer rädsla. Jag tror inte heller att man kan förhindra brott genom att välja att inte gå ut eller släppa ut sitt barn i det samhälle vi faktiskt lever i. Dessutom lägger det ett ansvar på fel person. Slutsatsen blir att Englas mamma kunde förhindrat mordet genom att inte släppa iväg sin dotter själv. Det är för mig ett obegripligt resonemang.

Det är allas vårt ansvar att se till att det samhälle vi lever i är ett samhälle vi känner oss trygga i. Och det får vi inte genom att sluta delta i livet och stänga in oss i rädsla. Det får vi bara genom att engagera oss, ta ansvar och möta våra medmänniskor med värme och respekt.

Hjärtat värker

Idag går alla tankar till Englas familj som fått veta att de mist sitt barn. Tanken är för hemsk att ens tänka och samtidigt oundviklig.

Det gungar och det svänger

Eric Roberson "Been in love" och Estelle feat. Kanye West "American boy". De får min morgon att svänga. Rejält.

Havsluft

Vad hände?

Nyss var det vår. Nu är det snö ute.
Något är allvarligt fel.

Back on track

Vi har varit på landet. Andats frisk luft som doftat hav och kåda. Jag har sett årets första citronfjäril och Sixten har klappat sin första katt. Jag har hälsat på hos min farmor, farfar, mormor och morbror på kyrkogården vid havet. Ätit rökt lax från Blomlöfs. Handlat i den lilla handelsboden inne i byn.

Sixten har fyllt 10 månader och imponerade kraftfullt på alla med våra inövade konster: hur gör ormen? [S sticker ut tungan och viftar med den], kan du blinka? [S blinkar som en flörtande 85-åring], kan du vinka? [S vinkar som drottning Silvia]. Det har ätits plättar och spelats piano. Det har varit fågelsång, lugn och vårsol. Inte en endaste sammandrabbning. Bara sköna dagar och familj.

Och samtidigt har jag varit lite jetset på ett lågpris- och miljöbovsaktigt sätt. Fick nämligen en intervju på ett jobb jag gärna, gärna skulle vilja ha och bestämde mig för att åka upp och ner till Stockholm över dagen. Aldrig har jag varit ifrån Sixten så länge (12 timmar). Och jag svär, hade jag inte gått med nervositetsfjärilarna i magen hade det varit precis som semester. Oj, vad skönt det var att få köpa kaffe på det där lilla, lilla haket med trappor. Oj, vad skönt att få kliva på tunnelbanan, sätta sig och läsa hela vägen. Oj, vad skönt att få äta lunch när jag vill - inte när det råkar hinnas med.

Frågan man ställer sig är: var det verkligen så där det var innan? Hela tiden?