Effektivitet

Idag har jag:

1. lagat gröt
2. dammsugit lägenheten
3. lagat fiskgryta till lillgrisen
4. gått på långpromenad
5. införskaffat en kortsiktig säkerhetslösning till vårt öppna hyllsystem i köket
6. handlat mat
7. städat toaletten
8. luftat röd rumpa (inte min alltså...)
9. bokat in intervju hos rekryterare
10. lekt tittut samtidigt som jag dammat i vardagsrummet
11. tränat

Slutsats: jag känner inte igen mig själv.

Nyläst

Efter en rejäl formsvacka i läsandet så tänkte jag att jag skulle mjukstarta lite. Jag har julklappsböckerna olästa i bokhyllan än (Doris Lessing och Naomi Klein), men kunde inte riktigt komma igång igen. Så jag gjorde en pocketräd och trillade hem med en blandad kasse småpocketar. Och jag kom igång.

Har precis läst färdigt Bitterfittan av Maria Sveland. Precis lagt den ifrån mig bredvid sängen. Och känner mig så glad över att ha läst den. Sträckläst den till och med. Den är obehagligt påminnande, men samtidigt en hoppfull styrkeberättelse. Om kärlek. Om familj. Om jämställdhet. Om att bli en bitterfitta.

Jag tyckte väldigt mycket om den.

Bild lånad från Norstedts Förlag.

Manna för själen och självet

Lördag: Varm choklad och kardemummabulle på Xoko.
Söndag: Varm choklad och kardemummabulle på Saturnus.

Jag undrar när abstinensen kommer krypande imorgon?

Om jag var min hemmafru

Kärestan är på Rockbjörnen. Jag lagar köttfärslimpa, byter blöjor och lägger bäbis. Kan det bli mer hemmafru än så?

Men när man tänker efter så är hemmafruar inte så dumma. Det finns en ljuvlig hemmafru här och skulle jag bara ha ett uns av hennes humor, fantastiska språk och grytfärdigheter så skulle jag vara helt nöjd. Fast just nu luktar jag bara köttfärs och är lite bitter.

Jag ska omedelbart sätta mig och läsa Bullens kokbok och sätta en mördeg. Och hitta min riktiga inre hemmafru. Hon ska heta Anita.

Update: Jag fick just mess från kärestan. September har precis spelat. Jag är genast inte lika bitter över att vara hemma.

Utveckling

Lillgrisen och jag var på BVC idag. Det mättes och vägdes och skrutten fick visa att han kan vinka, alldeles på egen hand. Och vecklat ut sig har han också, fast inte så värst mycket sen sist. Nu väger han 8,2 kg och är 70,6 cm lång, min stora kille.

Just nu känns det som det händer så mycket i Sixten. Sen i helgen har han ätit dåligt och sovit ryckigt, vaknat och gråtit och somnat om igen. Oftast. Men det kanske inte är så konstigt att det är lite upp och ner när man håller på att lära sig så mycket nytt.

Han pratar, vinkar och bläddrar i sin bok själv. Han ålar och krålar, vänder och vrider, går upp i brygga, guppar med rumpan och sprattlar med benen. Krypet är liksom inom räckhåll, men han har inte riktigt kommit på hur tusan han ska sätta ihop alla de där sakerna. Men jag tror det kommer. Snart.

Puss & kram

Sötnosar

37-års status

Födelsedagen gick fint och var en bra dag. Den firades med trång födelsedagslunch i vårt lilla kök med vänner och en Texas chili som fått koka i 8 timmar. Jag blev överväldigad av fina presenter, bland annat en jättefin Canon Ixus 860, som ska ta mina foton till en ny höjd. Och det har plåtats, ska ni veta, men jag har inte hunnit installera mjukvaran än, så bildbevis kommer...

Och den eventuella ålderskris som visade sitt fula tryne på födelsedagsnatten gick över.
För, nä, 37 verkar vara en oförarglig ålder det också. Eller "oförarglig" låter kanske lite nedlåtande.

Det känns bra att vara här i mitt 37-åriga liv. Jag har en stark känsla av att det här kommer bli ett år att minnas med glädje och spänning. Det här också.

Uppdatering: Nu har jag installerat!

Nästan där

5 minuter kvar av mitt liv som 36-åring. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förlika mig med att jag ska fylla 37. Trettisju. Mycket närmare 40 än 30. Mycket närmare.

Ojojoj.

Fredag

Efter en seg start på veckan, en lätt håglöshet och lite för mycket grått som humörsfärg, så blev det en väldigt skön avslutning. Igår mysig fika med Ulrica och Viggo på barnvänligt söderfik, låååååång promenad, paket på posten att hämta och årets första semla. Idag utflykt med blå linje, Dagmarkofta och trevlig lunch med gamla kollegorna med mage och page.

Just nu luktar hela lägenheten choklad och jag är ensam hemma med sovande Sixten. Jag har bakat, tänt ljus och lyssnat på ohyggliga mängder soul av olika grad av smetighet. Från intelligent och svängigt till svettigt och tungt.

Kvällen känns oändlig och mjuk som sammet. Precis som en riktigt bra fredagkväll ska kännas.

Lätt som en plätt

Att fota med blixt är tyvärr nästan en nödvändighet vid den här tiden på året. Fast snyggt blir det inte och det stör mig. Men idag var jag tvungen att dokumentera den unge mannens plätt-premiär. Jag lagade dinkelplättar och smoothie till mellanmål. Och bägge var mumsigt. Fast bäst var plättarna som Sixten själv kunde hålla i handen och gnaga på.

En annan premiär är det snygga framåtvältandet som Sixten har kommit på som förflyttning från sittande. Istället för att välta som ett kylskåp, så lutar han sig framåt och väger lite försiktigt över, knicksar till med benen så de hamnar bakom istället för framför och hamnar på mage. Lite likt en smidig valrossbäbis. Krypandet känns som det kommer plötsligt närmare med såna övningar.

Glömde ju: jag tror att Sixten sa mamma första gången idag. Det lät så, flera gånger i rad när han satt på golvet och tuggade på en sko och tittade upp på mig. Ma-ma. Ma-ma. Ma-ma.
Snyft!

The early bird catches the worm

Lördagmorgon. Det är alltid något speciellt med en lördagmorgon, när helgen fortfarande ligger framför en och lugnet liksom landat på köksbordet. Jag tänder ljus, dricker kaffe och läser tidningen samtidigt som jag matar en gapande fågelmun med gröt. Och inser att man kan njuta av att vara uppe klockan 7 en lördag också*.

Speciellt när veckan har varit så bra. Sömnen har varit bra, speciellt de två senaste nätterna när Sixten sovit hela natten och inte vaknat en endaste gång. Liksom jag och kärleken, som sovit som grisar. Dessutom har jag varit på jobbintervju, medverkat på diplomering av fantastisk spinninginstruktör, träffat gamla kursare, fikat med andra mammor och bäbbar, ätit god och bra mat, rensat i min röra på nattuksbordet och haft väldigt fina dagar med Sixten.

*Min pappa fnyser alltid föraktfullt när jag klagar på att Sixten vaknar så tidigt och berättar sen gärna och länge om att jag alltid vaknade före klockan 5 och ville gå upp. Då fick han ta med mig ut på cykeltur för att min mamma skulle få sova lite. Och jag vet inte, förmodligen är det inte minnen utan bara att jag hört historierna så ofta, men jag har väldigt tydliga synminnen av att sitta där bak på pappas cykel på sommarmorgnarna. Morgonsol och doften av fuktigt gräs förbi när vi cyklar förbi ängen mittemot farfars hus. Det var fint. Tack pappa, för att du tog med mig ut på cykeltur. Tänk vad fint att jag för de morgonpigga generna vidare:D

Harmoni

Det bultar i bröstet. Av lycka och en en känsla som ligger väldigt nära våldsam förälskelse. Mitt underbara, vackra barn. Som jag får vara med nästan hela tiden.

Vissa dagar ska konserveras på burk och tas fram när näsan rinner, ilskan får blodådrorna att svälla och tårarna glänser i ögonvrårna. Det här är en sån dag att minnas smaken och doften av: Sixten har varit ljuvlig hela dagen, jag är fylld av energi, känner mig stark och mår bra. Och så kommer min älskade hem efter jobbet och pussar på mig. Ännu mer kärlek. Värme. Harmoni.

Idag är livet som ett kinderägg. Jag ska spara den här dagen, nära hjärtat, att ta fram och lukta på när livet suger. Ibland är det ju så också.

Men idag. Idag har bara varit kärlek.

Sömnlycka

Det verkar funka, det egna rummet. Sixten har sovit bra de senaste nätterna. Jag har vaknat någon gång och hört honom, men han har bara legat och pratat med krokodilen. Inget skrik. Och sen har han somnat om igen. De senaste två morgnarna har jag dessutom fått väcka honom klockan 7 när vi har bestämt att dagen ska börja. Det känns så härligt att det kan vara så.

Dessutom tycker vi att vi märkt att han är mycket gladare, rosigare, äter mycket bättre och leker lite mer på egen hand. En väldigt härlig liten människa att vara med, helt enkelt.

Och hans föräldrar är också betydligt bättre människor än innan, efter tre ljuvliga sömnstinna nätter...

Att se tillbaka

Jag blev inspirerad av Linda K och Fraidi. Så här var 2007 i korthet.

Vad gjorde du 2007 som du aldrig gjort förut?
Fick barn. Och såg en bil sprängas.

Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2008?
Jag har ännu aldrig hållit ett nyårslöfte, så det blir inget i år. Heller.

Fick någon i din närhet barn?
Ungarna bara drällde fram. Sixten kommer kunna leka med Viggo, Malte, Sigge, Lukas och Viktor som alla kom till världen 2007.

Dog någon i din närhet?
Inte i den närmaste kretsen och det är jag oändligt tacksam för.

Vilka länder besökte du?
Uhm. Inget faktiskt. Men jag var i Umeå några gånger. Räknas det?

Vad skulle du vilja ha 2008 som du saknade 2007?
En och annan smaskig drink kanske. Fast ännu hellre ett regelbundet träningsliv. Och tajta jeans.

Vilket datum från 2007 kommer du minnas, och varför?
2 juni när Sixten föddes.

Vad var din största åstadkommelse?
Att föda barn. Helt utan jämförelse med allt annat.

Vad var ditt största misslyckande?
Att jag inte lyckats komma igång med träningen efter graviditeten. Men nu jäklar.

Vems beteende förtjänade att firas?
Min fantastiska man som var ett otroligt stöd när Sixten kom till världen. Vet inte vad jag skulle gjort utan honom. Kanske hade jag gått här höggravid fortfarande?

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg?
Fick inte ett jobb jag gärna ville ha. Det gjorde mig ledsen. Men jag tror att det kommer något bättre till mig i vår istället. Tror och hoppas.

Var tog det mesta av dina pengar vägen?
På barngrejer. Det är så mycket man inte vet att man inte behöver när man inte haft barn tidigare...

Vad gjorde dig jätte, jätte, jätte exalterad?
Sixten.

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2007?
Ekorrn satt i granen.

Bästa filmer 2007?
Jag kommer inte längre ihåg vad som gick 2007... Pans Labyrint? Apocalypto? Sunshine?

Vad önskar du att du hade gjort mer av?
Tränat. Sovit.

Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Oroat mig för att föda barn. Och sen oroat mig för att ta hand om ett barn.

Favorit TV-program?
Eh, lite pinsamt, men eftersom Floorfiller inte går längre så är det faktiskt Bonde söker fru.

Vilken var den bästa boken du läste?
Svårt, men Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson tyckte jag var riktigt, riktigt bra.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Kommer faktiskt inte riktigt ihåg. Åt något?

Hur skulle du beskriva din stil 2007?
Tjock.

Hur höll du dig ifrån att bli galen?
Jag bloggade mig ur det. Och pratade med vännerna.

Vem saknar du?
Jag saknar att vara så långt från min familj. Det känns mer och mer nu när Sixten kommit till världen.

Vem var den bästa nya personen du träffade?
Sixten.

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2007:
Att vara närvarande. Det går liksom inte att vara någon annanstans när man är tillsammans med ett spädbarn. Man måste vara här och nu. Och det är fantastiskt lärorikt.

Lärde du dig något nytt under 2007?
Väldigt mycket faktiskt. Både yrkesmässigt och i det privata livet. 2007 var faktiskt ett av mina mer utvecklande år skulle jag säga.

Vad vill du lära dig under 2008?
Jag vill hitta tillbaka till min kropp. Är så sugen på att börja dansa igen. Vad som helst. Ta upp salsan, lära mig tango, orientaliskt eller afrikanskt.

Prinstårta

Lillgrisen fyllde 7 månader igår. Det firades med prinstårta och besök av farmor och farfar. Sen fick han eget rum. Eller, ja, eftersom vi bor i en tvåa så blev vardagsrummet hans. Att sova i alltså.

För det funkar inte när vi ska sova alla tillsammans. Även om det är otroligt mycket bättre sovmässigt än vad det varit, så blir det ändå rörigt på natten. Han vaknar och pratar, vi vaknar, han hör att vi rör oss och blir missnöjd med att ingen plockar upp honom. Och börjar skrika. Så igår så fick han sova i eget rum på natten och det funkade mycket, mycket bättre. Jag har bett till alla sömngudar jag känner till att det ska hålla i sig...

Men han kan så mycket nu, skrutten. Till exempel kan han sitta helt på egen hand, äta 5 mål mat om dagen - helst hemlagat (jodå, han har god smak:-), säga mamamamama, dadadadada, titititititi, nananana och en massa mer, nästan vinka och helt klart skaka "nej, nej, nej" på huvudet och stå med lite hjälp och stöd. Dessutom är han så mysig att vara med, mycket mer nöjd och glad än han var tidigare.

Och söt som socker. Fortfarande.

Buns of steel

Först var jag nyförlöst. Sen hade jag inte lust. Sen hade jag inga skor. Sen blev det inte av.

Förrän idag. Idag har jag nämligen tränat för första gången på säkert nio månader. Det gjorde ont. Och var underbart.

Nu finns ingen återvändo. Buns of steel, ye will be mine.