Dancing king

Vi dansar tryckare på morgnarna, jag och Sixten. Till riktigt smörig r & b som jag väljer och som han inte har något val annat än att gilla. Jag märker redan vilken bra kavaljer han kommer att bli, min son. Han kladdar inte på sin partner och skrattar av glädje när jag tar kommandot och snurrar lite extra.

Eller, det är inte riktigt sant det där med kladdandet. Ibland kräks han nämligen på min axel. Det kan väl inte anses vara riktigt trevligt, men jag måste säga att jag faktiskt dansat med killar med sämre hyfs. Och han luktar så gott att det inte gör något.

Han kräks på mig och jag sniffar honom i nacken. Det är kärlek, det.

Rättvisa

Ett kilo färska svenska signalkräftor, lagrad ost, färskt surdegsbröd och iskall folköl. Avsluta med vitchokladpannacotta med passionsfrukt.

Livet känns rättvist efter en sån lördagkväll.

Lika som bär?

Precis efter Sixten var född och låg hal och slemmig på min mage började första studien kring vem han egentligen är lik. Alf och jag såg på varandra och sa bägge: Eh, ja, inte är det där min näsa i alla fall.

Men näsan vecklade ut sig efter några dagar och visade sig vara ett arv från min sida släkten: en tvättäkta Niemann-näsa. Det vill säga en ganska normal potatisnäsa från min mammas släkt.

Men annars verkar eventuella likheter sitta i betraktarens öga. Mina föräldrar tycker han börjar bli otroligt lik mig som bäbis, medan Alfs föräldrar hävdar att han är en kopia av Alf som liten.

Jag tycker nog mest att han är en egen liten Sixten. Med Niemann-snok.

Den snygga t-shirten som Sixten bär är present från kollegorna Sicilia och LindaK.

Handlingsförlamning

Hej, jag heter Anna. Jag kan inte shoppa.

Jag går in i en butik. Det hänger kläder överallt i alla möjliga färger och former. Mitt synfält minskar och jag får yrsel över det enorma urvalet. Och går ut igen. Tomhänt. Det innebär att min garderob är eländigt ouppdaterad - och numer också kräkfläckig, som grädde på moset. Hjälp!

Fråga: hur kommer man ur en shopping-dyslexi?

Svar till "jag kommer inte ihåg när jag köpte en ny tröja senast".

90-tals äckel

Jag har precis läst Carina Rydbergs "Den som vässar vargars tänder". Den har fått väldigt bra kritik, men mig fyllde den bara med en otäck känsla och en mycket stark doft av 90-tal. Det är nåt med hur hon skriver. Det bara osar 90-tal. Eller så är det ett spår från min första Carina Rydberg roman på litteraturvetenskapen i Karlskrona 1996. Jag vet inte. Boken var i alla fall äckligt otäck. Jag skulle inte läsa den om jag var du.

Guldklimp

Den lille prinsen har varit på BVC idag och blivit vägd. Nästan 6,5 kg nu. Min lille klimp börjar bli stor! Och jag måste börja styrketräna om han ska kunna fortsätta hänga på min axel som en örn.

Det är bara att konstatera...

...att barn gör det skrämmande enkelt att prata bajs, kiss och kräks. Och vara stolt över det. Alltså, det gäller inte mina egna kroppsutsöndringar utan Sixtens. Men ändå.

Föräldraskapet vidgar ens vyer sägs det. Ibland tvivlar jag dock kraftfullt på det.

En månad går så fort...

En månads bara-varande är över. Semestern har varit underbar faktiskt. I all sin enkelhet. Vi packade in ett enormt lass i bilen, som nästan reklamfilmssprängdes, och åkte till sommarstugan i Blekinge. Första långa bilresan för Sixten som var väldigt tålmodig större delen av resan och vrålade i högan sky den andra delen. Dagarna flög fram med släkt i stora lass, grillfest och efterrättsätande. Läste Arn-böckerna, som gått mig förbi, och tyckte att de var helt okej. Fortsatte med Harry Potter och streckläste mig igenom den trots min kvällströtma.

Kossorna som kommer lunkande på ängen framåt kvällen, den doftande kaprifolväggen bakom utedasset, gryningsljuset över ängarna ner mot havet, svalorna som piper förbi som stridsflygare på dagen och som byts ut mot fladdermössens vacklande jakt på kvällen, augustimånen som speglar sig i havsspegeln, blåbären som fläckar mattan under tallarnas kronor, växthuset som dignar av enorma gurkor och solvarma tomater hos mamma och pappa och få lov att äta den grymmaste blåbärspajen som jorden skådat.

Sen fortsatte färden till Skåne för två lika sköna veckor där. Hängde med vänner, 11-fikade, åt smarriga luncher, 15-fikade, åt oändligt många goda middagar med efterrätt, kvällsfikade och satt i skuggan under äppelträden i svärföräldrarnas trädgård och läste.

Och det har hänt så mycket med Sixten under den här månaden. Han känns så mycket större och mer social, sitter hellre och bättre i någons famn, skrattar mer, pratar mer. Har upptäckt sina händer, som han suger på så fort han kommer åt och har upptäckt sin tunga som gärna sticker ut när han pratar. Men det är fortfarande ganska uselt att åka vagn och sitta i Babybjörnen. Jag har investerat i en bärsjal, men börjar bli lite tveksam om det kommer funka eftersom den gode mannen inte har visat sig direkt förtjust i att ligga i den. Men skam den som ger sig!

Det har nog hänt en hel del med mig också. Jag känner mig inte lika mycket som en nybörjare och tycker inte att Siggelito är lika ömtålig och liten som i början. Det är vansinnigt skönt.

Tillbaka

Hej caffe latte, balkonggrönska, buller och eget hem. Hejdå lantluft, tidlös semestervardag, fästingar och stuglukt.

Vi är tillbaka i stan igen. Bloggrapport från semestern kommer snart...